Hot om bannlysning

Då prelaten insåg att Luthers argumentering var oemotsäglig förlorade han fullständigt besinningen och ropade rasande: “Ta tillbaka! I annat fall sänder jag dig till Rom, så att du där kan ställas inför domare som kan ta itu med din sak. Jag kommer att bannlysa dig och alla dina partikamrater, ja, alla som på något sätt sympatiserar med dig. Jag kommer att utesluta dem ur kyrkan.” Till sist sade han med förakt och vrede i rösten: “Ta tillbaka eller visa dig aldrig mer!” — D’Aubigné, Londonutgåvan, band 4, kap. 8.DSS 133.1

Reformatorn drog sig genast tillbaka tillsammans med sina vänner. Han gav emellertid tydligt till känna att man inte kunde vänta sig något återtagande från hans sida. Detta var inte vad kardinalen hade avsett. Han hade smickrat sig med att han med våld skulle kunna skrämma Luther till att underkasta sig. När han nu åter stod ensam med sina meningsfränder såg han från den ene till den andre i ren ilska över att hans plan så oväntat hade gått om intet.DSS 133.2

Luthers bemödanden vid detta tillfälle blev inte utan goda resultat. Den stora församling som hade samlats, fick tillfälle att jämföra dessa två män. De kunde själva bilda sig en uppfattning om den anda de lade i dagen och om värdet och sanningen i de olika ståndpunkter de intog. Vilka kontraster! Reformatorn enkel, anspråkslös och fast, framträdde i Guds kraft med sanningen på sin sida. Påvens representant självbelåten, överlägsen, högmodig och oresonlig, kunde inte komma med ett enda bevis ur Bibeln. Ändå ropade han: “Ta tillbaka. I annat fall kommer du att sändas till Rom för att få ditt straff!”DSS 133.3