Inte ens skenbar tillväxt

Vid denna tid hade en stor förändring skett i de flesta trossamfund i USA. Under många år hade det pågått en gradvis, men ständigt ökande anpassning till världsliga seder och bruk och en motsvarande nedgång i det verkliga andliga livet. Men detta år såg man tecken på ett starkt andligt förfall i nästan alla församlingar i landet. Även om ingen riktigt kunde peka på orsaken, var detta någonting som man i vida kretsar lade märke till och talade om, både i pressen och från predikstolarna.DSS 363.1

Vid ett möte i det presbyterianska kyrkorådet i Philadelphia talade herr Barnes, som hade skrivit en mycket använd bibelkommentar och som var föreståndare för en av de största församlingarna i staden. Han sade att “han hade varit predikant i 20 år, men han hade aldrig tidigare, med undantag av den senaste nattvardsgudstjänsten, delat ut nattvarden utan att nya medlemmar samtidigt hade upptagits i församlingen. Men nu förekommer inga väckelser, inga omvändelser, inte heller någon påtaglig tillväxt i nåden bland de kristna. Ingen kommer till hans kontor för att tala med honom om sin själs frälsning. Affärslivets tillväxt och de ljusa utsikterna för handel och industri gör världsligheten allt större. Så är det inom alla samfund.” — Congregational Journal, 23 maj 1844.DSS 363.2

Tidigare i februari samma år hade professor Finney vid Oberlin College sagt: “Vi måste se sanningen i ögonen, att de protestantiska församlingarna i vårt land är i stort sett antingen likgiltiga eller direkt fientligt inställda till de allra flesta av tidens moraliska reformer. Några undantag finns, men inte tillräckligt för att kunna ändra det allmänna intrycket. Ett annat faktum som understryker detta är, att det nästan inte förekommer några väckelser i församlingarna. En andlig slöhet har trängt igenom nästan överallt. Och den går fruktansvärt djupt. Om detta vittnar den religiösa pressen över hela landet. Församlingsmedlemmarna blir mer och mer världsligt sinnade. De förenar sig med världen i fest, dans och underhållning. Men vi behöver inte tala mer om detta trista ämne. Det räcker med att säga att vi tydligare och tydligare ser att församlingarna i allmänhet på ett sorgligt sätt har gått tillbaka. De har vandrat långt bort från Herren och han har övergett dem.” En skribent skrev i Religious Telescope: “Aldrig har vi varit vittne till ett så allmänt förfall som vi ser idag. Församlingen borde i sanning vakna upp och finna orsaken till förfallet eftersom alla som älskar Sion, måste betrakta det så. När vi tänker på hur få som verkligen blir omvända och lägger märke till syndarnas fräckhet och hårdhet, måste vi ovillkorligen utbrista: ‘Har Gud glömt att vara nådig? Eller är nådens dörr stängd?’”DSS 364.1

Ett sådant tillstånd uppstår inte utan att trossamfunden själva bär skulden. När andligt mörker kommer över nationerna, över församlingarna och över enskilda personer, är inte orsaken att Gud egenmäktigt stänger av nådens källor. Människorna själva ringaktar eller förkastar det gudomliga ljuset. Ett slående exempel på denna sanning ser vi i det judiska folkets historia på Kristi tid. Judarna hade blivit världsliga och hade glömt Gud och hans ord. Deras intellekt hade förmörkats. Deras sinnen hade blivit jordiska och sinnliga. Därför visste de heller inte någonting om Messias’ ankomst. I sin otro och stolthet förkastade de Återlösaren. Ändå avskar inte Gud vid det tillfället den judiska nationen från kunskapen om frälsningens välsignelser eller från att få del av dem. Men de som förkastade sanningen, förlorade allt intresse för Guds gåva. De hade “gjort mörkret till ljus och ljuset till mörker” ända till dess att det ljus som fanns i dem, hade blivit mörker. Och hur stort var då inte mörkret.DSS 364.2

När människor behåller en formell religion men saknar sann gudsfruktan, förverkligar de Satans plan. Efter det att judarna hade förkastat evangelium, höll de krampaktigt fast vid de gamla ceremonierna. De höll strängt på sin nationella isolering, även om de inrymde, att Guds närvaro inte längre uppenbarades ibland dem. Profetiorna i Daniels bok utpekade så exakt tiden för Messias’ ankomst och förutsade hans död så klart och tydligt, att de avrådde från alla studier i den. Till sist uttalade rabbinerna en förbannelse över dem som försökte beräkna tiden för Kristi första ankomst. Under de följande århundradena har Israels folk stått som en allvarlig och fruktansvärd varning om den fara som hotar, om ljuset från Gud förkastas. I andlig blindhet ringaktade de frälsningens kärleksfulla erbjudande. Överallt där samma förhållanden råder, blir resultaten desamma. Den som medvetet vägrar att följa sitt samvetes överbevisning, därför att plikten går emot det som han föredrar, kommer till sist att förlora förmågan att skilja mellan sanning och villfarelse. Intellektet förmörkas. Samvetet sover. Hjärtat blir hårt och människan skiljs ifrån Gud. Överallt där den gudomliga sanningen föraktas eller avvisas, kommer församlingen att insvepas i mörker. Tron och kärleken kallnar. Oenighet och splittring får inträde. Församlingsmedlemmarna blir helt upptagna av världsliga företag. Syndare blir förhärdade i sin obotfärdighet.DSS 365.1