Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Den stora striden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "undefined".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Anpassning och eftergifter

    En framstående tidning, som talar om de bekännande kristnas inställning till världen i vår tid, säger: “Samfunden har utan att veta det gett efter för tidsandan och har anpassat sin gudsfruktan till att motsvara tidens krav.” “Församlingarna använder i sanning allt som kan användas, som ett medel för att göra religionen tilldragande.” En insändare i New York Independent skrev om en viss kristen församling: “Skillnaden mellan de gudfruktiga och de ogudaktiga försvinner in i något slags halvskugga. Nitiska människor på båda sidor arbetar för att få bort all skillnad i deras livssätt och nöjen.” “Religionens popularitet har en tendens att i stor utsträckning öka antalet av dem som försäkrar sig om dess fördelar utan att ärligt ta del i dess plikter.”DSS 372.3

    Howard Crosby säger: “Det är sorgligt att se att Kristi för samling i så föga utsträckning uppfyller Herrens önskan. Liksom forntidens judar tillät att deras sinnen fördes bort från Gud genom förtroligt umgänge med avgudadyrkare. . . så gör Jesu församling i vår tid avkall på de gudomliga principerna, genom att stå i ett otillbörligt förhållande till en icke-kristen värld. Samtidigt som den följer en gudlös världs tilltalande men farliga seder, använder den argument och kommer till slutsatser som står helt främmande för Guds ord och som direkt motarbetar all andlig tillväxt.” — The Healthy Christian: An Appeal to the Church, sid. 141, 142.DSS 373.1

    I denna ström av världslighet och njutningslystnad har självförnekelse och uppoffring för Kristi skull nästan helt försvunnit. “Några av de människor som nu är ivrigt sysselsatta i våra församlingar, blev som barn uppfostrade till att offra för och kunna ge eller utföra något för Kristus.” Men “om man vill samla pengar, . . . bör ingen tala om att ge. Nej, håll hellre en basar, en utställning, ge en teaterföreställning, en fingerad rättegång, sälj någonting som går att äta — vad som helst som roar folk”.DSS 373.2

    Guvernör Washburn i Wisconsin sade i sitt nyårsbudskap den 9 januari 1873: “Det tycks vara nödvändigt med lagstiftning för att komma tillrätta med hasardspelet. Spelhålor finns överallt. Till och med kyrkorna går då och då — oavsiktligt — Djävulens ärenden. Kyrkobasarer, festliga tillställningar med belöningar, tärningsspel, vinstpaket etc. arrangeras, ibland i religiösa och välgörande syften, men ofta med lägre mål för ögonen. Detta är endast åtgärder för att skaffa pengar utan att ge full valuta för dem. Det finns väl inte någonting annat som i så hög grad ödelägger moralen och berusar sinnet, och då framförallt hos de unga, som att skaffa sig pengar och värdesaker utan arbete. När aktningsvärda borgare låter engagera sig och lugnar sitt samvete med tanken att pengarna skall gå till ett gott ändamål, är det inte så underligt att våra unga ofta får vanor som skapas av hasardspelets spänning.”DSS 373.3

    En anda av likformighet med världen tränger in i församlingarna i hela kristenheten. Robert Atkins framställer en mörk bild av det andliga förfall som härskar i England i en predikan som han höll i London. “Antalet av de rättfärdiga sjunker på jorden. Ingen frågar efter det. De kristna i varje församling i vår tid älskar världen, söker att efterlikna världen, älskar bekvämlighet och jagar efter ära. De har kallats att lida med Kristus men de viker undan för allt hån. . . Avfall, avfall, avfall!, är skrivet över ingången till kyrkorna. Och om de visste det eller kände det, så fanns det hopp, men ack, de ropar: ‘Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet.’” — Second Advent Library, traktat nr. 39.DSS 373.4

    Den stora synd som Babylon anklagas för är, att den har gjort att “jordens inbyggare har blivit druckna av hennes otukts vredesvin”. Den berusande dryck som skökan bjuder världen, symboliserar den falska lära som hon har antagit som följd av sitt otillbörliga förhållande till de mäktiga männen på jorden. Vänskapen med världen fördärvade hennes tro. Från sin sida utövade hon dessutom ett nedbrytande inflytande. Hon förkunnade nämligen en lära som stod i strid med Bibelns klara undervisning.DSS 374.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents