Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Den stora striden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "undefined".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    När myntets klang...

    När Tetzel gjorde sitt intåg i en stad gick en härold framför honom och ropade: “Guds och den helige Faderns nåd är vid era portar.” — D’Aubigné, band 3, kap. 1. Folket bjöd denna hycklande bedragare välkommen, som om han var Gud själv och hade kommit ned från himmelen till dem. Denna skamliga trafik förlades till kyrkan. Här steg Tetzel upp på predikstolen och lovordade avlaten som Guds dyrbara gåva. Han förklarade att i kraft av hans avlatsbrev skulle alla de synder som köparen senare skulle komma att begå, bli honom förlåtna. Det var “inte ens nödvändigt att ångra sin synd”. — D’Aubigné, band 3, kap. 1.DSS 124.2

    Han försäkrade även sina lyssnare att avlaten kunde frälsa, inte bara de levande utan också de döda. I det ögonblick pengarna klirrade mot botten i hans kista skulle den själ man betalade för, släppas ut ur skärselden och flyga till himmelen. (Se K. R. Hagenbach, Reformationens historia, band 1, sid. 96.)DSS 124.3

    När trollkarlen Simon erbjöd apostlarna pengar för att få gåvan att utföra underverk, svarade Petrus honom: “Må dina pengar med dig själv gå i fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för penningar.” — Apg. 8: 20. Men tusentals människor tog begärligt emot Tetzels erbjudande. Hans penningskrin fylldes med guld och silver. En frälsning som kunde köpas för pengar, var lättare att uppnå än den som kräver omvändelse, tro och flitig strävan för att motstå och övervinna synden. (Se “Tillägg”, om sid. 59.)DSS 124.4

    Lärda och fromma män inom den katolska kyrkan hade motarbetat läran om avlaten. Det fanns många som inte trodde på dessa anspråk som i så hög grad stred mot både förnuftet och Bibeln. Men ingen prelat vågade höja sin rost mot denna skändliga trafik. Bland folket däremot fanns det några som började bli oroliga och villrådiga. Många frågade om inte Gud på ett eller annat sätt skulle gripa in för att rena sin församling.DSS 125.1

    Även om Luther alltjämt var en sträng katolik fylldes han med förfäran över avlatskrämarnas hädiska anspråk. Många av hans egna församlingsmedlemmar hade köpt avlatsbrev. De började snart gå till prästen för att bekänna små synder och väntade sig att få absolution. Inte därför att de ångrade sig och ville omvända sig utan därför att de hade köpt avlat. Luther vägrade dem absolution. Han talade om för dem att om de inte omvände sig och levde ett annat liv än tidligare, skulle de komma att gå förlorade. Folk blev mycket förvirrade. De gick till Tetzel och klagade över att deras skriftefader hade vägrat att godkänna hans avlatsbrev. Några var modiga nog att begära sina pengar tillbaka. Munken blev rasande. Han uttalade de fruktansvärdaste förbannelser, tände bål på torgen och förklarade att han “hade fått befogenhet av påven låt bränna alla kättare som vågade sätta sig upp mot hans heliga avlat”. — D’Aubigné, band 3, kap. 4.DSS 125.2

    Luther gick nu modigt in i sitt arbete som en oförskräckt försvarare av sanningen. Från predikstolen ljöd hans allvarliga, enträgna varningar. Han framhöll för lyssnarna syndens onda väsen. Han sade dem att det var omöjligt för någon människa att genom egna gärningar minska syndens skuld eller att undgå dess straff. Ingenting annat än ånger inför Gud och tro på Kristus kunde frälsa syndaren. Kristi nåd kan inte köpas. Den är en fri gåva. Han rådde folket att inte köpa avlat. De skulle i stället med tro se upp till den korsfäste Frälsaren. Han berättade om sina egna plågsamma försök att vinna frälsning med hjälp av botgärningar och förödmjukelser. Han försäkrade dem att det bara var genom tro på Kristus och genom att se bort ifrån sig själv som man kunde finna frid och glädje.DSS 125.3

    Tetzel fortsatte emellertid med sin trafik och sina hädiska anspråk. Luther beslöt då att komma med en ännu mer effektiv protest mot detta skriande missbruk. Ett tillfälle yppade sig snart. Slottskyrkan i Wittenberg ägde många reliker. På särskilt heliga dagar visades dessa för folket. Man gav också full syndförlåtelse åt alla som då besökte kyrkan och biktade sig. Därför kom det stora skaror till kyrkan dessa dagar. En av de betydelsefullaste av dessa dagar, Alla helgons dag, närmade sig. Dagen före slöt sig Luther till de skaror som redan var på väg till kyrkan. På kyrkdörren spikade han upp ett plakat som innehöll 95 punkter mot avlatsläran. Han förklarade sig villig att försvara dessa teser på universitetet nästa dag inför vem som helst som ville angripa dem.DSS 126.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents