Kapitel 20—Sammanhangen klarnar

Guds budbärare förstår inte alltid det budskap de kallas att framföra. Lärjungarna stod oförstående, när Jesus dog. När inte Jesus kom tillbaka år 1844, prövades tron hos det väntande adventfolket till det yttersta.
I Guds verk på jorden har de stora reformationerna och religiösa rörelserna ned genom tiderna visat slående likheter. Metodiken i Guds sätt att arbeta bland människor är alltid densamma. De viktigaste rörelserna i vår tid har haft sina paralleller i gångna tider. Församlingens upplevelser under gångna århundraden innehåller värdefull undervisning för vår tid.DSS 333.1

Ingen sanning har tydligare framhållits i Bibeln än den att Gud genom sin Ande på ett särskilt sätt leder sina tjänare på jorden i de stora rörelser som befrämjar frälsningsverket. I Guds hand är människorna redskap som han använder för att utföra sina välvilliga och nådefulla syften. Var och en har sin uppgift att utföra. Han ger var och en så mycket ljus som är nödvändigt för hans tid. Detta ger honom förutsättningar att utföra det som Gud har anförtrott honom. Men ingen människa, hur mycket hon än hedras av himmelen, har någon gång nått så högt att hon fullkomligt har förstått återlösningens stora plan eller fullständigt lärt sig värdesätta Guds avsikter med det som skulle göras på hennes tid. Människor kan inte helt förstå vad Gud vill åstadkomma genom det som han ger dem i uppdrag att utföra. De förstår inte helt det budskap som de förkunnar i hans namn.DSS 333.2

“Kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?” “Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar och mina tankar högre än edra tankar.” “Jag är Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes, jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett.” — Job 11: 7; Jes. 55: 8, 9; 46: 9, 10.DSS 333.3

Inte ens profeterna som hade förmånen att få särskild information av Anden förstod helt betydelsen av de uppenbarelser som meddelades dem. Deras innebörd skulle komma att avslöjas efterhand som Guds folk från tid till tid skulle komma att behöva den information som de innehöll.DSS 334.1

Då Petrus skrev om den frälsning som förts fram i ljuset genom evangelium, säger han: Om denna frälsning “hava profeter ivrigt forskat och rannsakat, de som profeterade om den nåd, som skulle vederfaras eder. De hava rannsakat för att finna, vilken och hurudan tid det var, som Kristi Ande i dem hänvisade till, när han förebådade de lidanden, som skulle vederfaras Kristus, och den härlighet, som därefter skulle följa. Och det blev uppenbarat för dem att det icke var dem själva, utan eder, som de tjänade därmed.” — 1 Petr. 1: 10-12.DSS 334.2

Även om det inte blev profeterna förunnat att helt förstå det som meddelades dem var de ändå ivriga att tillägna sig allt det ljus som Gud lät uppenbara. De studerade och forskade ivrigt “för att finna, vilken och hurudan tid det var som Kristi Ande i dem hänvisade till”. Vilken uppfordran är inte detta för Guds folk under den kristna tidsåldern. Det var ju för deras skull som dessa profetior gavs åt Herrens tjänare. “Det blev uppenbarat för dem att det icke var dem själva, utan eder, som de tjänade därmed.” Lägg märke till dessa heliga gudsmän, som granskade och studerade de budskap som gavs dem för kommande generationer. Jämför deras helgade nit med den likgiltighet med vilken denna Guds gåva behandlas av dem som under senare tider har fått en liknande förmån. Vilken tillrättavisning är inte detta för den makliga, världsliga likgiltighet, som slår sig till ro med att förklara, att vi inte kan förstå profetiorna.DSS 334.3

Människor kan ju inte med sitt begränsade intellekt utforska den Eviges råd eller fullt förstå hur han genomför sina planer. Ändå är det ofta ett eller annat fel eller någon försummelse från deras sida, som är orsaken till att de bara delvis förstår de budskap Herren sänder. Inte sällan är folkets sinnen ja, även Guds tjänares sinnen förmörkade av mänskliga uppfattningar, traditioner eller falska läror. Därför förstår de bara delvis storheten i det som Gud så välvilligt har uppenbarat i sitt Ord. Så var det också med Kristi lärjungar redan då Frälsaren personligen vandrade med dem. Deras sinnen var uppfyllda av den populära uppfattningen att Messias skulle vara en jordisk furste som skulle upphöja Israels rike till ett världsrike. De kunde därför inte förstå vad han menade, när han förutsade sitt lidande och sin död.DSS 334.4

Kristus hade själv sänt ut dem med budskapet om Guds rike. “Tiden är fullbordad, och Guds rike är nära, gören bättring och tron evangelium.” — Mark. 1: 15. Detta budskap var grundat på profetian i Daniels boks nionde kapitel. Ängeln förklarade att de 69 veckorna skulle nå fram till Messias, en furste. Och med stora förhoppningar och glad förväntan såg lärjungarna fram till att Messias’ rike skulle upprättas i Jerusalem för att regera över hela jorden.DSS 335.1

De förkunnade det budskap som Kristus hade meddelat dem. Ändå förstod de själva inte innebörden av det. Deras budskap byggde på Daniel 9: 25. De lade emellertid aldrig märke till det som står i nästa vers i samma kapitel, att Messias skulle förgöras. Ända från barndomen hade de väntat på ett jordiskt rikes härlighet. Detta hade förmörkat deras sinnen, så att de varken förstod profetian eller Kristi ord. De gjorde sin plikt då de förkunnade nådens budskap för judafolket. Men just då de väntade sig att få se sin Herre stiga upp på Davids tron, fick de uppleva hur han greps som en förbrytare, hudflängdes, hånades, fördömdes och spikades på Golgata kors. Vilken förtvivlan och sorg fyllde inte lärjungarnas sinnen de dagar deras Herre sov i graven.DSS 335.2