I fjärran länder

I fjärran länder

Tidpunkten hade kommit då evangelium skulle förkunnas utanför Mindre Asiens gränser. Väg förbereddes för Paulus och hans medarbetare att resa över till Europa. I Troas, vid Medelhavets kust, “visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man som stod där och bad honom och sade: ‘Far över till Macedonien och hjälp oss.’”LFT 199.1

Kallelsen var förpliktande. Den medgav inte något dröjsmål. “När han hade sett denna syn”, förklarar Lukas, som följde Paulus, Silas och Timoteus på resan över till Europa, “sökte vi strax någon lägenhet att fara därifrån till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hade kallat oss att förkunna evangelium för dem. Vi lade alltså ut ifrån Troas och foro raka vägen till Samotrace och dagen därefter till Neapolis och sedan därifrån till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, är den första i denna del av Macedonien.”LFT 199.2

På sabbatsdagen, fortsätter Lukas, gingo vi utom stadsporten längs med en flod till en plats, som gällde såsom böneställe. Där satte vi oss ned och talade med de kvinnor, som hade samlats dit. Och en kvinna som ‘fruktade Gud’, en purpurkrämerska från staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon aktade på det som Paulus talade. Lydia tog med glädje emot evangelium. Hon och hennes familj blev omvända och döpta. Hon bad apostlarna enträget om att de skulle göra hennes hus till sitt hem.LFT 199.3

När korsets budbärare i sitt arbete gick omkring och undervisade följdes de av en kvinna som var besatt av en spådomsande. Hon ropade: “Dessa män äro Guds, den Högstes, tjänare, och de förkunna för eder frälsningens väg. Så gjorde hon under många dagar.”LFT 200.1