Tillfällets människor

Gud söker uppriktiga, ödmjuka medarbetare som vill förmedla evangelium också till de högt utbildade och framstående. Där finns underverk att utföras i äkta omvändelse — underverk som vi inte nu ser. De mest framstående människorna på denna jord ligger inte utom räckhåll för en undergörande Guds kraft. Om de som samarbetar med honom, vill vara tillfällets människor, som utför sin plikt modigt och troget, kommer Gud att omvända människor som innehar ansvarsposter, välutbildade människor med inflytande. Genom den helige Andes kraft kommer många att ta emot de gudomliga principerna. När de tar emot evangelium kommer de att bli redskap i Guds hand för att föra budskapet vidare. De kommer att känna ett särskilt ansvar för andra människor inom sin egen försummade grupp. Tid och pengar kommer att helgas åt arbetet för Gud. Ny effektivitet och kraft kommer att föras in i församlingen.LFT 133.1

Eftersom Kornelius levde i lydnad för all den undervisning han hade fått, ordnade Gud händelsernas gång så, att han fick mer upplysning. En budbärare från himmelens regering sändes till denne romerske officer och till Petrus, för att Kornelius skulle komma i förbindelse med en som kunde leda honom in i evangelii ljus.LFT 133.2

Det finns i vår värld många som är närmare Guds rike än vi tror. I en värld som är förmörkad av synden har Gud många kostbara ädelstenar, till vilka han vill vägleda sina budbärare. Överallt finns sådana som vill ta ställning för Kristus. Många kommer att sätta Guds visdom högre än varje jordisk förmån. De kommer att bli trogna fackelbärare. Tvingade av Kristi kärlek kommer de att nödga andra att komma till honom.LFT 133.3

När församlingens ledare i Judéen hörde att Petrus hade rest till ett icke-judiskt hus och förkunnat evangelium för dem som där hade samlats, blev de överraskade och förolämpade. De fruktade att ett sådant handlingssätt, som de betraktade som förmätet, skulle få en effekt som stod i direkt motsats till apostelns egen undervisning. När de därför vid nästa tillfälle träffade Petrus, mötte de honom med allvarliga förebråelser och sade: “Du har ju besökt oomskurna män och ätit med dem.”LFT 134.1

Petrus lade öppet hela saken fram inför dem. Han berättade om sin erfarenhet med avseende på visionen och hävdade att den hade rått honom att inte längre iaktta ceremoniella gränser mellan omskurna och oomskurna. Inte heller skulle han betrakta de icke-judiska folken som orena. Han berättade om den befallning som getts honom att gå till dessa icke-judar, om budbärarnas ankomst om sin resa till Cesarea och om sammankomsten hos Kornelius. Han återgav huvudinnehållet i sitt samtal med den romerske kaptenen, hur denne hade berättat för honom om den vision han hade fått och genom vilken han hade blivit uppmanad att sända bud efter Petrus.LFT 134.2

Och när jag hade begynt tala, sade han, föll den helige Ande på dem, alldeles såsom det under den första tiden skedde med oss. Då kom jag ihåg Herrens ord, huru han hade sagt: ‘Johannes döpte med vatten, men I skolen bliva döpta i helig ande.’ Då alltså Gud åt dem hade givit samma gåva som åt oss, som hava kommit till tro på Herren Jesus Kristus, huru skulle då jag hava kunnat sätta mig emot Gud? Då församlingens ledare hörde detta, sade de inte något mera. De blev övertygade om att Petrus’ handlingssätt var en direkt uppfyllelse av Guds plan och att deras egna fördomar och exklusivitet stod i ytterlig kontrast till evangelii anda. Därför förhärligade de Gud och sade: Så har då Gud också åt hedningarna förlänat den bättring som för till liv.LFT 134.3

Så kunde fördomar utan strid brytas ned och den avskildhet som etablerats genom tidsåldrars sedvänjor bannlysas och vägen öppnas för evangelium att förkunnas för de icke-judiska folken.LFT 135.1