Som han förutsagt
Genom århundraden av förföljelser, strider och vantro har Gud uppehållit sin församling. Ingen skugga har fallit på den, som han inte har förberett den för. Inte något enda motstånd har uppstått för att motarbeta hans avsikter som han inte har förutsett. Allt har ägt rum så som han har förutsagt det. Han har inte övergett sin församling. I profetiska uttalanden har han angett konturerna av allt det som skulle inträffa. Allt det som hans Ande inspirerade profeterna att tala om, har också inträffat.LFT 15.1
Alla hans syften har förverkligats. Hans lag är knuten till hans regeringssäte. Ingen ondskans makt kan omintetgöra den. Evangelium är, liksom all biblisk sanning, inspirerat och skyddat av Gud. Det kommer att triumfera över allt motstånd. Under tidsåldrar av andlig okunnighet har Guds församling varit “en stad som är byggd på ett berg.”LFT 15.2
Från tidsålder till tidsålder, genom generationer som följt på generationer, har himmelens rena undervisning uppenbarats inom församlingens gränser. Hur svag och bristfällig Guds församling än må förefalla, är det ändå den som Gud ägnar sin upphöjda uppmärksamhet. Den är skådeplatsen för hans nåds och hans godhets välviljas manifestationer. Han finner tillfredsställelse av att i den uppenbara sin makt och kraft att förvandla människor.LFT 15.3
Vad, sade Jesus, skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det? — Mark. 4:30. Han kunde inte använda världens riken som utgångspunkt för en liknelse. I samhället fann han inte någonting, med vilket han kunde jämföra det. Jordiska riken styrs av den fysiska styrkans överlägsenhet. I Kristi rike är varje mänskligt vapen, varje instrument för tvångsvälde, bannlyst. Detta rike skall lyfta och förädla mänskligheten. Guds församling är det eviga livets förgård, fylld med olika gåvor och utrustad med den helige Ande. Dess medlemmar skall finna sin lycka i deras lycka som de hjälpt och för vilka de blivit till välsignelse.LFT 16.1
Underbart är det verk som Herren har avsett att utföra genom sin församling för att hans namn skall bli förhärligat. En bild av detta verk ges i Hesekiels vision vid botandets flod: “Detta vatten rinner fram mot Östra kretsen och flyter ned till Hedmarken och faller därefter ut i havet. Vattnet, som fick bryta fram, går alltså till havet, och så bliver vattnet där sunt. Och överallt, dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla levande varelser, . . . Och vid strömmen, på dess båda stränder, skola allahanda fruktträd växa upp, vilkas löv icke skola vissna och vilkas frukt icke skall taga slut, utan var månad skola träden bära ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Och deras frukter skola tjäna till föda och deras löv till läkedom.” — Hes. 47:8-12.LFT 16.2
Från begynnelsen har Gud arbetat genom sitt folk för att förmedla välsignelser till världen. För det forntida Egypten gjorde Gud Josef till en livets källa. Genom Josefs redbarhet blev hela detta folks liv bevarat. Genom Daniel räddade Gud livet på alla de vise männen i Babylon. Dessa räddningsaktioner skulle vara en åskådningsundervisning. De illustrerar de andliga välsignelser som erbjuds världen genom gemenskap med den Gud som Josef och Daniel tillbad. Alla, som låter Kristus bo i sitt sinne, var och en som vill uppenbara hans kärlek för världen, är en medarbetare med Gud för mänsklighetens bästa. Då vi tar emot nåd från Frälsaren för att förmedla den till andra, kommer vi att bli en källa till liv för världen.LFT 16.3