Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "undefined".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Romare söker upplysning

    Romare söker upplysning

    Under sin förkunnargärning besökte aposteln Petrus de troende i Lydda. Det var här han botade Eneas, som under åtta år hade varit bunden vid sjuksängen på grund av förlamning. “‘Eneas, Jesus Kristus botar dig’, sade aposteln. “‘Stå upp och lägg ihop din bädd.’ Då stod han strax upp. Och alla som bodde i Lydda och Saron sågo honom; och de omvände sig till Herren.”LFT 125.1

    I Joppe som låg nära Lydda bodde en kvinna som hette Dorkas. Hennes goda gärningar hade gjort henne väldigt uppskattad och älskad. Hon var en värdig Jesu efterföljare. Hennes liv var fyllt av välgörenhet. Hon visste vilka som behövde kläder och vilka som behövde sympati och hon hjälpte frikostigt de fattiga och sorgtyngda i deras nöd. Hennes skickliga fingrar var mer aktiva än hennes tunga.LFT 125.2

    “Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog.” Församlingen i Joppe förstod sin förlust. Då de hörde att Petrus var i Lydda sände de budbärare till honom “och bådo honom att utan dröjsmål komma till dem. Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjort, medan hon ännu levde ibland dem”. Med tanke på det tjänande liv som Dorkas hade levat var det inte att undra på att de sörjde.LFT 125.3

    Aposteln rördes av sympati då han såg deras sorg. Sedan gav han besked om att de sörjande vännerna skulle lämna rummet. Petrus böjde knä och bad ivrigt till Gud att väcka Dorkas till liv och hälsa. “Sedan vände han sig till den döda och sade: ‘Tabita, stå upp’. Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.” Dorkas hade varit till stor nytta får församlingen och Gud fann det lämpligt att väcka henne till liv igen för att hennes skicklighet och energi åter skulle kunna bli till nytta för andra och också för att hans kraft genom detta skulle bekräfta evangelium.LFT 126.1

    Det var medan Petrus alltjämt var kvar i Joppe som han kallades av Gud att förmedla evangelium till Kornelius i Cesarea.LFT 126.2

    Kornelius var en romersk kapten. Han var välbärgad och av ädel börd. Hans tjänsteställning var ärad och ett förtroendeuppdrag. Han var romare till börd, utbildning och fostran, men ändå hade umgänget med judarna gett honom kunskap om Gud. Han tillbad honom uppriktigt. Han visade sin tros ärlighet genom medkänsla med de fattiga. Han var känd vida omkring för sin välgörenhet och sitt rättfärdiga liv. Detta hade gett honom gott rykte bland både judar och icke-judar. Hans inflytande var till välsignelse för alla som han kom i beröring med. Den inspirerade berättelsen beskriver honom som “en from man, som ‘fruktade Gud’ tillika med hela sitt hus; han utdelade rikligen allmosor åt folket och bad alltid till Gud”.LFT 126.3

    Kornelius trodde på Gud som himmelens och jordens Skapare. Han hyllade honom och erkände hans auktoritet och sökte hans råd i alla livets angelägenheter. Han var trogen mot Herren i sitt hemliv och i sina officiella plikter. Han hade upprättat ett Guds altare i sitt hem, eftersom han inte vågade försöka genomföra sina planer eller bära sitt ansvar utan Guds hjälp.LFT 126.4

    Kornelius trodde på profetiorna och såg fram emot Messias’ ankomst. Men han visste inte någonting om evangelium såsom det uppenbarats i Kristi liv och död. Han var inte medlem av den judiska församlingen och kan ha betraktats av rabbinerna som en icke-jude och oren. Men samme helige väktare, som sade till Abraham: “Jag känner honom”, kände också Kornelius och sände ett budskap direkt från himmelen till honom.LFT 127.1

    Ängeln närmade sig Kornelius under det att han bad. Då kaptenen hörde sig tilltalas vid namn, blev han rädd, men han visste att budbäraren hade kommit från Gud och han sade: “Vad är det, herre?” Och ängeln svarade: “Dina böner och dina allmosor hava uppstigit till Gud och äro i åminnelse hos honom. Så sänd nu några män till Joppe och låt hämta en viss Simon, som ock kallas Petrus. Han gästar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid havet.”LFT 127.2

    Exaktheten i dessa besked, i vilka också den mans yrke nämndes hos vilken Petrus vistades, visar att himmelen väl känner till varje människas historia och sysselsättning under alla livets skeden. Gud känner väl till den mest anspråkslösa människas förhållanden och arbete, lika väl som de mest framstående ämbetsmäns.LFT 127.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents