Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "undefined".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    De hade lyssnat

    De hade lyssnat

    Från Efesus reste Paulus ut på en ny missionsresa. Under den hoppades han att ännu en gång få besöka de platser i Europa, där han tidigare hade arbetat. Han stannade en tid i Troas “för att predika Kristi evangelium”. Här fann han några som var beredda att lyssna till hans budskap. “En dörr till verksamhet i Herren öppnades for mig”, förklarade han efteråt om sitt arbete på denna plats. Men hur framgångsrikt hans arbete än var i Troas, kunde han inte stanna där någon längre tid. Han kände sitt ansvar att ta vård om alla församlingarna. Framför allt hade han omsorg om församlingen i Korint. Han hade hoppats att han skulle möta Titus i Troas och att han av honom skulle få upplysning om hur hans brev hade blivit mottaget. Men han blev besviken. “Jag fick ingen ro i min ande”, förklarade han senare, “ty jag fann icke där min broder Titus.” Han lämnade därför Troas och reste över till Macedonien, där han i Filippi träffade Timoteus.LFT 303.1

    Under den här tiden av ängslan för församlingen i Korint hoppades Paulus ändå på det bästa, även om han ibland hade en känsla av djup sorg med tanke på att hans råd och förmaningar kanske hade kunnat missförstås. “Ty väl fingo vi till köttet ingen ro”, skrev han senare, “utan vi voro på allt sätt i trångmål, utifrån genom strider, inom oss genom farhågor; men Gud, som tröstar dem som äro betryckta, han tröstade oss genom Titus’ ankomst.”LFT 303.2

    Denne trogne budbärare förde med sig den glädjande nyheten att en sällsam förändring hade ägt rum bland de troende i Korint. Många hade tagit emot den undervisning som Paulus gav dem i sitt brev och hade omvänt sig från sina synder. Deras liv var inte längre någon vanära för kristendomen, utan utövade i stället ett kraftfullt inflytande som stimulerade till praktisk gudsfruktan.LFT 304.1

    I sin glädje sände aposteln ett nytt brev till de troende i Korint och uttryckte sin glädje över det goda verk som hade utförts bland dem: “Ty om jag ock bedrövade eder genom mitt brev, så ångrar jag nu icke detta.” När han plågades av bekymmer för att hans ord skulle ha blivit ringaktade, ångrade han ibland att han hade skrivit så bestämt och så strängt. “Så gläder jag mig nu i stället, icke därför att I bleven bedrövade, utan därför att eder bedrövelse lände eder till bättring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrövade och I haven alltså icke genom oss lidit någon skada. Ty den bedrövelse som är efter Guds sinne kommer åstad en bättring som leder till frälsning och som man icke ångrar.” Den omvändelse som är ett resultat av att Guds nåd påverkar oss, kommer oss att bekänna och överge synden. Det var sådana resultat som aposteln förklarade, att han hade fått se i de kristnas liv i Korint. “Huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, huru många ursäkter, huru stor förtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken längtan, huru mycken iver, huru många bestraffningar!”LFT 304.2

    Under en längre tid hade Paulus varit mycket bekymrad för medlemmarna inom församlingarna. Dessa bekymmer höll på att bli alldeles för tunga för honom. Falska lärare hade försökt att omintetgöra hans inflytande bland de kristna. De försökte övertala dem att ta emot deras undervisning i stället för evangelii sanningar. De bekymmer och de svårigheter som aposteln hade varit utsatt för antyder han i orden: “Huru övermåttan svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.”LFT 304.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents