Förhävelsen

Herodes visste att han inte förtjänade något av det lovprisande och de vördnadsbetygelser som riktades till honom, men han tog emot folkets avgudatillbedjan som något som tillkom honom. Hans hjärta bultade av triumf och en glans av tillfredsställd stolthet spred sig över hans ansikte, då han hörde ropet ljuda: “En guds röst är detta, och icke en människas.”LFT 143.1

Men plötsligt kom en fruktansvärd förändring över honom. Hans ansikte blev blekt såsom döden och förvreds av ångest. Stora svettdroppar trängde fram ur hans hud. Han stod ett ögonblick som förstenad av smärta och skräck. Därefter vände han sitt bleka, askgrå ansikte mot sina skräckslagna vänner och ropade med ihålig, dov, förtvivlad röst: “Honom som ni har upphöjt som en gud har slagits av döden. “LFT 143.2

Under de mest olidliga smärtor bars han bort ifrån rumlandets och festandets praktfulla skådeplats. Ett ögonblick tidigare hade han varit den stolte mottagaren av lovprisande och tillbedjan från den väldiga folkskaran. Nu insåg han att han befann sig i händerna på en härskare som var mäktigare än han själv. Samvetsförebråelser kom över honom. Han kom ihåg sin skoningslösa förföljelse av Kristi efterföljare. Han erinrade sig sin grymma befallning att döda den oskyldige Jakob och sitt beslut att avrätta aposteln Petrus. Han kom också ihåg hur han i sin grämelses och besvikelses raseri hade låtit en oresonlig hämnd drabba fängelsevakten. Han insåg att Gud nu hade tagit itu med honom, den skoningslöse förföljaren. Han fann ingen lindring från sin kropps smärtor eller sitt sinnes ångest, och han väntade sig inte heller någon.LFT 143.3

Herodes kände väl till Guds lag som säger: “Du skall inga andra gudar hava jämte mig” (2 Mos. 20:3), och han visste att han, då han tog emot folkets tillbedjan, hade fyllt sin ogudaktighets mått och dragit över sig Guds rättmätiga vrede.LFT 144.1

Samme ängel som hade kommit från himmelens regering för att rädda Petrus hade varit vredens och domens budbärare till Herodes. Ängeln vidrörde Petrus för att väcka honom ur hans sömn. Det var en annorlunda beröring som drabbade den ogudaktige konungen, slog ned hans stolthet och lät den Allsmäktiges straff drabba honom. Herodes dog i stark sinnesångest och kroppsliga smärtor under Guds vedergällande dom.LFT 144.2

Denna demonstration av gudomlig rättvisa hade ett kraftfullt inflytande på folket. Nyheten att Kristi apostel på ett undergörande sätt hade befriats från fängelset och döden, medan hans förföljare hade slagits ned av Guds förbannelse, spreds till alla länder och blev ett medel att föra många till tro på Kristus.LFT 144.3

Filippus leddes av en ängel från himmelen att vandra till en plats där han skulle möta en som sökte efter sanningen. Kornelius fick besök av en ängel med ett budskap från Gud. Petrus, som satt i fängelse och hade dömts till döden, fördes av en ängel ut i trygghet. Alla dessa händelser visar hur nära himmelen och jorden är förbundna med varandra.LFT 144.4

För Guds medarbetare skulle berättelsen om dessa änglars besök skänka styrka och mod. Idag liksom på apostlarnas tid vandrar himmelska budbärare över hela jorden och söker trösta de sörjande och skydda de obotfärdiga för att vinna människors sinnen för Kristus. Vi kan inte se dem personligen, men inte dess mindre är de ibland oss och vägleder, instruerar och skyddar.LFT 144.5

Himmelen har förts nära jorden genom den mystiska stege vars bas är fast grundad på jorden, medan dess översta stegpinnar når fram till den Oändliges tron. Änglar färdas ständigt upp och ner för denna stege av bländande klarhet och förmedlar de behövandes och nedtrycktas böner till Fadern däruppe, och för välsignelse, hopp, mod och hjälp till människorna. Dessa ljusets änglar skapar en himmelsk atmosfär omkring själen och lyfter oss mot det osedda och eviga. Vi kan inte se deras gestalter med vår naturliga syn. Bara genom andlig vision kan vi urskilja himmelska ting. Det andliga örat är det enda som kan höra de himmelska rösternas harmoni.LFT 145.1

Herrens ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem. — Ps.34:8. Gud ger i uppdrag till sina änglar att rädda hans utvalda från olyckor, att skydda dem för pesten, som går fram i mörkret, och farsoten, som ödelägger vid middagens ljus. (Ps.91:6.) Gång på gång har änglar samtalat med människor såsom människor talar med vänner och fört dem till trygga platser. Gång på gång har änglars uppmuntrande ord tänt nytt hopp i de trognas sinnen och fört deras tankar upp över de jordiska tingen och kommit dem att genom tron betrakta de vita kläderna, kronorna, segerns palmkvistar, som de som övervinner, kommer att få ta emot, när de samlas runt den stora vita tronen.LFT 145.2

Det är änglarnas uppgift att komma nära de prövade, de lidande, de frestade. De arbetar outtröttligt till förmån för dem för vilka Kristus har dött. När människor leds till att ge sig själva åt Frälsaren, för änglarna meddelande därom till himmelen och det blir stor glädje bland den himmelska härskaran. Det blir “större glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva”. (Luk.15:7.) Det rapporteras till himmelen om varje framgångsrikt försök från vår sida att skingra mörkret och förkunna kunskapen om Kristus. När detta rapporteras inför Fadern, känner hela den himmelska härskaran glädje.LFT 145.3

Himmelens alla furstar och väldigheter iakttar den kamp som under skenbart nedslående omständigheter utkämpas av Guds tjänare. Nya segrar vinns, ny ära, då de kristna, som samlas runt sin Återlösares fana, går framåt för att utkämpa trons goda kamp. Alla himmelens änglar står till de anspråkslösa troende Guds efterföljares tjänst. Under det att Herrens armé av medarbetare härnere sjunger sina lovsånger, ansluter sig kören därovan till dem i en beskrivande lovprisning till Gud och hans Son.LFT 146.1

Vi behöver bättre förstå änglarnas uppdrag. Vi gjorde väl i att minnas att varje sant Guds barn samarbetar med himmelska väsen. Osynliga arméer av ljus och kraft följer de ödmjuka och anspråkslösa som tror och gör anspråk på Guds löften. Keruber, serafer och änglar som är oöverträffade i styrka, står vid Guds högra sida “allasammans tjänsteandar, som sändas ur till tjänst för deras skull som skola få frälsning till arvedel”. (Hebr.1:14.)LFT 146.2