Hindrade av otro och fördomar

Guds Ande hade arbetat med och genom Paulus i hans verksamhet för hans landsmän. Tillräckliga bevis hade framlagts för att övertyga alla som ärligt önskade lära känna evangelium. Men många tillät sig kontrolleras av fördomar och otro. De vägrade att ge efter till och med för de mest övertygande bevis. Paulus blev orolig för att Kristi efterföljares tro skulle utsättas för fara genom att ständigt umgås med dessa som var motståndare till evangelium. Paulus lämnade dem därför och samlade de troende i en särskild grupp, samtidigt som han fortsatte sin offentliga undervisning i Tyrannus’ skola. Denne var en lärare av visst anseende.LFT 268.2

Paulus såg att “en dörr till stor och fruktbärande verksamhet” hade öppnats för honom, även om han fortfarande hade “många motståndare”. (1 Kor. 16:9.) Efesus var inte bara den mest storslagna utan även den mest moraliskt fördärvade av städerna i Asien. Vidskepelse och sinnliga nöjen behärskade hela den myllrande befolkningen. I skuggan av stadens tempel fann alla slags brottslingar skydd. De mest förnedrande laster florerade.LFT 268.3

Efesus var ett populärt centrum för tillbedjan av Diana. Ryktet om det praktfulla templet som hade byggts åt “efesiernas Diana” hade utbrett sig inte bara över hela Asien utan över hela världen. Dess oöverträffade skönhet gjorde templet inte bara till stadens utan även till hela nationens stolthet. Den gudabild som förvarades i detta tempel, ansågs av tradition ha kommit ned från himmelen. Symboliska skrivtecken hade inristats på den. Dessa tillskrev man stor kraft. Efesierna hade skrivit böcker för att förklara innebörden i och användningen av dessa skrivtecken.LFT 269.1

Bland dem som flitigt studerade dessa värdefulla böcker fanns många trollkarlar som utövade ett kraftigt inflytande över de vidskepliga människor som tillbad Diana-bilden i detta tempel.LFT 269.2

Paulus fick särskilda bevis på Guds godhets välvilja under sin verksamhet i Efesus. Guds kraft åtföljde hans arbete. Många blev botade från sina sjukdomar. “Gud gjorde genom Paulus kraftgärningar av icke vanligt slag. Man till och med tog handkläden och förkläden, som hade varit i beröring med hans kropp, och lade dem på de sjuka; och sjukdomarna veko då ifrån dem, och de onda andarna foro ut.” Dessa manifestationer av en övernaturlig kraft var mycket starkare än vad man någonsin tidigare sett i Efesus. De var dessutom av sådant slag att de inte kunde efterbildas av taskspelarnas skicklighet eller trollkarlarnas konster. Eftersom dessa underverk utfördes i Jesu, nasaréens, namn fick folket tillfälle att se att himmelens Gud var mäktigare än de trollkarlar som tillbad gudinnan Diana. Gud upphöjde på detta sätt sina budbärare inför avgudadyrkarna själva och i enormt hög grad över de mäktigaste och mest gynnade av trollkarlarna.LFT 269.3

Men han som står högre än alla ondskans makter och som hade gett sina budbärare makt över dem, skulle komma att utsätta dem för ännu stötte vanära och nederlag, eftersom de föraktade och vanhelgade hans heliga namn. Trolldom hade förbjudits i den mosaiska lagen under hot om dödsstraff. Ändå hade trolldom då och då i hemlighet utövats av judar som avfallit från sin tro. Vid tiden för Paulus’ vistelse i Efesus fanns i staden “några kringvandrande judiska besvärjare”. De fick nu se de underverk som utfördes av Paulus och “företog sig nu att över dem som voro besatta av onda andar nämna Herren Jesu namn”. Ett sådant försök gjordes av “sju söner av en viss Skevas, en judisk överstepräst”. Då dessa fann en man som var besatt av en ond ande sade de till honom: “Jag besvär eder vid den Jesus, som Paulus predikar.” Men “den onde anden svarade då och sade till dem: ‘Jesus känner jag, Paulus är mig ock välbekant men vilka ären I?’ Och mannen som var besatt av den onde anden störtade sig på dem och övermannade både den ene och den andre; han betedde sig så våldsamt mot dem att de måste fly ut ur huset, nakna och sargade.”LFT 269.4