Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Hur högt uppskattar vi?

    Ute i samhället kan man inom många yrken för både kroppsarbete och intellektuellt arbete få god betalning. Skulle då inte också det arbete som krävs för att förkunna evangelium och leda människor till Kristus vara av större betydelse än vanligt yrkesarbete? Och har inte de som troget utför ett sådant arbete rätt till en tillfredsställande lön? Genom vår bedömning av det relativa värdet av det arbete som utförs för andligt och fysiskt välbefinnande visar vi hur högt vi uppskattar der himmelska i jämförelse med det som hör jorden till.LFT 319.1

    Om det skall finnas tillräckligt med pengar i fonderna för de evangeliska förkunnarnas underhåll och för att tillgodose de krav som ställs på oss att gå in i nya verksamhetsområden och vidga redan existerande, är det nödvändigt att Guds folk ger frikostigt och beredvilligt. Ett stort ansvar vilar på våra förkunnare att hålla församlingarna underrättade om det evangeliska arbetets behov och att fostra medlemmarna att vara frikostiga. När detta försummas och församlingarna inte ger andra vad de behöver, skadas inte bara Herrens verk utan de troende berövas den välsignelse som de annars skulle ha fått.LFT 319.2

    Även de som är mycket fattiga, bör komma med sina gåvor till Herrens förrådshus. De kommer då att få del av Kristi nåd genom att visa självförsakelse för att hjälpa dem som är i ännu större behov av hjälp än de själva. Den fattiges gåva, som är ett resultat av självförsakelse, är inför Gud såsom en välluktande rökelse. Varje uppoffring stärker givmildheten i dens sinne som ger och för honom i innerligare gemenskap med Guds Son, som var rik men som blev fattig för vår skull. Detta gjorde han för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika.LFT 319.3

    Den fattiga änkan som lade allt vad hon hade, två av de minsta mynten, i offerkistan, fick sin handling upptecknad till förmån för dem som kämpar mot fattigdom, men som ändå med sina gåvor vill i någon mån hjälpa till att stödja Guds verk. Kristus riktade sina efterföljares uppmärksamhet på denna kvinna som hade gett “så mycket som fanns i hennes ägo”. (Mark. 12:44.) Han uppskattade hennes gåva mer än de stora gåvor som inte krävde någon självuppoffring. De hade av sitt överflöd gett bara en mycket liten del. När hon kom med sitt offer hade hon gett det som hon inte kunde undvara, men hon gav det i förtröstan på att Gud skulle tillgodose hennes behov för morgondagen. Om henne förklarade Frälsaren: “Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna.” — Mark. 12:43. Därmed visade han att en gåvas värde inte räknas efter beloppets storlek utan efter hur stor den är i förhållande till vad man äger totalt och efter givarens motiv.LFT 320.1

    I sin verksamhet bland församlingarna var aposteln Paulus outtröttlig då han försökte uppmuntra de nyomvända att göra stora insatser i arbetet för Gud. Han uppmuntrade dem ofta att vara frikostiga. Till ledarna i församlingen i Efesus sade han om sin tidigare verksamhet bland dem: “I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru kan själv sade: ‘Saligare är att giva än att taga’.” “Den som sår sparsamt”, skrev han till församlingen i Korint, “han skall ock skörda sparsamt, men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse. Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty ‘Gud älskar en glad givare’.” — Apg. 20:35; 2 Kor. 9:6, 7.LFT 320.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents