Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Fången försvunnen

    På morgonen hade en stor skara människor samlats för att bevittna avrättningen av aposteln. Herodes sände en vaktstyrka till fängelset för att hämta Petrus, som skulle föras till honom under stor demonstration av vapen och vakter. Avsikten var inte bara att försäkra sig om att han inte skulle kunna fly, utan också att skrämma alla sympatisörer och visa konungens makt.LFT 141.3

    När vakterna framför portarna fann att Petrus hade undkommit, greps de av skräck. Det hade uttryckligen sagts, att de med sina egna liv skulle ansvara för dens liv som de skulle bevaka. Därför hade de också varit särskilt vaksamma. När officerarna kom för att hämta Petrus stod soldaterna fortfarande vid fängelseportarna, lås och balkar var alltjämt på plats och kedjorna var alltjämt fästade vid de två soldaternas handleder, men fången var borta.LFT 141.4

    När rapporten om Petrus’ flykt nådde Herodes greps han av ett besinningslöst raseri. Han anklagade fängelsevakten för trohetsbrott och gav order om att de skulle avrättas. Herodes visste att ingen mänsklig makt hade räddat Petrus, men han hade bestämt sig för att inte erkänna att en gudomlig makt hade gjort hans avsikter om intet. Han utmanade hånfullt Gud.LFT 142.1

    En kort tid efter det att Petrus hade befriats från fängelset reste Herodes till Cesarea. Under vistelsen där gav han en stor fest som skulle öka folkets beundran och vinna deras applåder. Denna fest besöktes av nöjesälskare ur alla klasser. Det förekom mycket festande och vindrickande. Med stor pompa och ståt visade sig Herodes inför folket och talade till dem i ett vältaligt anförande. Han var praktfull där han stod, klädd i en mantel som glittrade av silver och guld och som fångade solens strålar i sina glittrande veck och bländade åskådarnas ögon. Det majestätiska i hans framträdande och kraften i hans väl valda uttryck påverkade de församlade med stor kraft. Deras sinnen var redan förvända av festande och vindrickande. Nu bländades de av Herodes’ utsmyckning och hänfördes av hans uppträdande och vältalighet. Vilda av entusiasm öste de smicker över honom. De förklarade att ingen dödlig kunde framträda på ett sådant sätt eller behärska en så häpnadsväckande vältalighet. De sade vidare att även om de alltid hade respekterat honom som härskare skulle de härefter tillbedja honom såsom en gud.LFT 142.2

    Några av dessa som nu hördes förhärliga denne urartade gudsföraktare hade bara några få år tidigare höjt det vanvettiga ropet: “Bort med Jesus! Korsfäst honom! Korsfäst honom!” Judarna hade vägrat att ta emot Kristus som hade grova kläder som ofta var fläckade av vandringarnas smuts men som dolde ett hjärta av gudomlig kärlek. Deras ögon kunde inte under den anspråkslösa exteriören upptäcka livets och härlighetens Herre, även om Kristi kraft uppenbarades för dem i handlingar som en vanlig människa inte kunde utföra. Men nu var de färdiga att som en gud tillbedja den högfärdige konungen, vars storslagna dräkt av silver och guld dolde ett korrumperat, grymt sinne.LFT 142.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents