Han har fastställt en dag . . .

Med sådana okunnighetens tider har Gud hittills haft fördrag, men nu bjuder han människorna att de alla allestädes skola göra bättring.” I den tid av andligt och kulturellt mörker som hade föregått Kristi ankomst hade den gudomlige härskaren haft fördrag med de icke judiska folkens avguderi. Nu hade han emellertid genom sin Son sänt människor ett sanningens budskap. Han väntade nu av alla en omvändelse till frälsning, inte bara från de fattiga och anspråkslösa utan också från de stolta filosoferna och från jordens furstar. “Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom en man som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå ifrån de döda.” När Paulus talade om de dödas uppståndelse, “drevo somliga gäck därmed, andra åter sade: ‘Vi vilja höra dig tala härom ännu en gång.’”LFT 224.2

Så avslutades apostelns arbete i Aten, den antika bildningens centrum. Atenarna höll envist fast vid sin avgudatillbedjan. De vände sig bort ifrån kunskapen om tillbedjan av den sanne Guden. När ett folk är fullt tillfredsställt med sin egen kunskapsnivå, kan man inte vänta mycket annat av det. Trots att de var stolta över sin bildning och förfining, blev atenarna alltmer fördärvade och fullständigt nöjda med de dunkla mysterierna i sin avgudatillbedjan.LFT 225.1

Bland dem som lyssnade till Paulus’ ord fanns emellertid några som lät sig övertygas av de sanningar som han förkunnade. Dessa ville emellertid inte ödmjuka sig själva, så att de erkände Gud och tog emot frälsningen. Ingen vältalighet, inga aldrig så kraftiga argument kan omvända den gudsfrånvända människan. Guds kraft är det enda som kan få människan att ta emot evangelii sanning. Den som envist vänder sig bort ifrån denna kraft, kan inte påverkas. Grekerna sökte visdom. Korsets budskap blev emellertid för dem dårskap, därför att de värdesatte sin egen visdom högre än den visdom som kommer ovanifrån.LFT 225.2

Det var atenarnas stolthet över sin bildning och mänskliga visdom som gjorde att evangelii budskap fick en jämförelsevis liten framgång bland dem. De världskloka som inser sitt läge och kommer till Kristus kommer att få upplysning till frälsning. De däremot som kommer som framstående människor, som upphöjer sin egen lärdom, kommer inte att lyckas tillgodogöra sig eller ta emot den upplysning och den kunskap som endast Kristus kan ge.LFT 225.3

Så mötte Paulus sin tids gudsfientlighet. Hans arbete i Aten var emellertid inte helt förgäves. Dionysius, en av de mest framstående borgarna, och några andra tog emot evangelium och förenade sig med de kristna.LFT 225.4

Inspirationen har gett oss denna inblick i atenarnas liv. De hade trots all sin bildning, förfining och konst sjunkit ned i moraliskt förfall. Denna information har getts oss för att vi skall få se, hur Gud genom sin tjänare tillrättavisar avgudadyrkan och ett stolt, självtillräckligt folks synder. Apostelns ord och beskrivningen av hans attityder och omgivning, så som det skisserats av den inspirerade bibelberättelsen skulle förmedlas ned genom alla kommande generationer. De skulle vittna om hans orubbliga tillförsikt, hans mod i ensamhet och umbäranden. De skulle vittna om den seger han vann för kristendomen i själva den icke-kristna världens centrum.LFT 226.1

Paulus’ ord inrymmer en rik skatt av kunskap för församlingen. Han befann sig i ett läge, då han mycket lätt hade kunnat säga något som skulle ha irriterat hans stolta lyssnare och försatt honom själv i svårigheter. Om hans föreläsning hade blivit en direkt attack mot deras gudar och stadens berömda män, kunde han ha riskerat att möta samma öde som Sokrates. Men med en taktkänsla som fötts av den gudomliga kärleken, drog han försiktigt deras sinnen bort från de falska gudarna genom att uppenbara för dem den sanne Guden, som var helt okänd för dem.LFT 226.2

Idag skall Bibelns sanningar förkunnas för denna tids stora män, för att de skall kunna välja mellan lydnad för Guds lag eller att ansluta sig till ondskans furste. Gud framlägger den eviga sanningen för dem, en sanning som kommer att göra dem kloka till frälsning. Han tvingar dem emellertid inte att ta emot den. Om de vänder sig bort ifrån den, lämnar han dem åt sig själva. De kommer då att få skörda frukten av sina egna gärningar.LFT 226.3

Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft. Det är ju skrivet: ‘Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ned.’ Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam. Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud — ja, det som ingenting var — för att han skulle göra det till intet, som någonting var. — 1 Kor. 1:18, 19, 27, 28. Många av de största vetenskapsmännen och statsmännen, världens mest framstående män, kommer att under de sista dagarna vända sig bort ifrån evangelium på grund av att den vetenskapliga världen inte erkänner Gud. Ändå skall Guds tjänare ta väl vara på varje tillfälle att förmedla gudomlig sanning till dessa människor. Några kommer att erkänna sin okunnighet om det som hör Gud till och kommer att inta sin plats som ödmjuka efterföljare vid Jesu fötter, han som är läraren framför andra.LFT 226.4

Den som arbetar för Gud behöver stark tro i varje försök att nå bildade och framstående människor. De som älskar och tjänar Gud kommer att få förnyad kraft dag för dag. Den Oändliges insikt och omdöme står till deras förfogande. När de därför förverkligar hans syften skall de inte begå misstag. De skall aldrig ge upp sin tillförsikt utan tänka på, att Guds sannings ljus lyser mitt i det mörker som omger vår värld. Vi skall aldrig ge utrymme för missmod när vi arbetar för Gud. Den helgade förkunnarens tro skall uthärda varje prövning som han utsätts för. Gud kan och vill ge alla sina medarbetare all den styrka som de behöver. Han skall ge dem den klokhet och det omdöme som deras olika uppgifter kräver. Han vill på ett överflödande sätt tillgodose alla människors förväntningar, som sätter sin förtröstan till honom.LFT 227.1