Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Den frikostiga församlingen

    Den frikostiga församlingen

    I sitt första brev till församlingen i Korint gav Paulus de troende undervisning om de allmänna principer som skulle gälla för att underhålla evangelii verk på jorden. Då han skriver om sitt apostoliska arbete för deras skull, frågar han:LFT 314.1

    Vem tjänar någonsin i krig på egen sold? Vem planterar en vingård och äter icke dess frukt? Eller vem vaktar en hjord och förtär icke mjölk från hjorden? Icke talar jag väl detta, därför att människor pläga så tala? Säger icke själva lagen detsamma? I Moses’ lag är ju skrivet: ‘Du skall icke binda munnen till på oxen, som tröskar.’ Månne det är om oxarna som Gud har sådan omsorg? Eller säger han det icke i alla händelser med tanke på oss? Jo, för vår skull blev det skrivet, att den som plöjer bör plöja med en förhoppning, och att den som tröskar bör göra der i förhoppning om att få sin del.LFT 314.2

    Om vi hava sått åt eder ett utsäde av andligt gott, frågade aposteln vidare, är det då för mycket, om vi få inbärga från eder en skörd av lekamligt gott? Om andra hava en viss rättighet över eder, skulle då icke vi än mer hava det? Och likväl hava vi icke gjort bruk av den rättigheten, utan vi fördraga allt, för att icke lägga något hinder i vägen for Kristi evangelium. I veten ju att de som förrätta tjänsten i helgedomen få sin föda ifrån helgedomen, och att de som äro anställda vid altaret få sin del, när altaret får sin. Så har ock Herren förordnat att de som förkunna evangelium skola hava sitt uppehälle av evangelium. — 1 Kor. 9:7-14.LFT 314.3

    Aposteln avser här Guds plan för att underhålla de präster som tjänade i templet. De som hade avskilts för detta heliga ämbete underhölls av folket som de betjänade med andlig undervisning och tempeltjänst. “De av Levi söner, som undfå prästämbetet, hava befallning att enligt lag taga tionde av folket.” — Hebr. 7: 5. Levi stam utvaldes av Gud för de heliga ämbeten som hörde till templet och prästerskapet. Om prästen blev det sagt: “Ty honom har Herren, din Gud, utvalt. . . att. . . stå och göra tjänst i Herrens namn.” — 5 Mos. 18:5. Gud gjorde anspråk på en tiondel av folkets inkomst som sin egen. Att undanhålla tionden betraktades av honom som att röva från Gud.LFT 315.1

    Det var denna plan som Paulus avsåg då han sade: “Så har ock Herren förordnat att de som förkunna evangelium skola hava sitt uppehälle av evangelium.” Och senare, då aposteln skriver till Timoteus säger han: “Arbetaren är värd sin lön.” — 1 Tim. 5:18.LFT 315.2

    Tiondesystemet var bara en del av Guds plan för att underhålla det evangeliska arbetet. Många olika gåvor och offer var också föreskrivna av Gud. I det judiska offersystemet undervisades folket att visa en anda av frikostighet, både när det gällde att underhålla tempeltjänsten och att tillgodose de nödlidandes behov. Vid särskilda tillfällen skulle frivilliga gåvor ges. När säden och vindruvorna hade skördats, skulle den första frukten av spannmål, vin och olja helgas såsom ett offer till Gud. Vad som blev kvar av skörden ute på fälten reserverades för de fattiga. Den första avkastningen av ullen, när fåren hade klippts, och av vetet, när det hade tröskats, avskildes för Gud. På samma sätt avskildes det förstfödda bland alla djur. En återlösningsavgift betalades för den förstfödde sonen. Denna “förstlingsfrukt” skulle frambäras inför Gud i templet och helgades sedan till att användas av prästerna.LFT 315.3

    Genom detta system av gåvor försökte Gud lära israeliterna, att de i alla avseenden skulle ställa honom i första rummet. Därigenom påmindes de om att Gud var den egentlige ägaren till deras åkrar, deras boskap och deras fårhjordar. Det var han som sände solsken och regn, som kom säden att växa och skörden att mogna. Allt det som de ägde var hans. De var bara förvaltare av hans egendom.LFT 316.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents