Hans rekommendationsbrev

Paulus betraktade de troende i Korint som en sådan bekräftelse. “I ären själva vårt brev”, sade han, “ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor. Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.”LFT 307.1

Människor som blir omvända och helgade av evangelium utgör det kraftigaste beviset för att en förkunnare har kallats av Gud till förkunnarämbetet. Bevisen för hans kallelse finns i de troendes sinnen. De vittnar om detta i sitt kristna liv. Kristus har fått rum i deras sinnen och blivit deras härlighetshopp. En förkunnare får mycket uppmuntran och kraft av denna bekräftelse på sin kallelse.LFT 307.2

Kristi tjänare skulle också i vår egen tid få samma bekräftelse på värdet av sitt arbete som den korintiska församlingen gav Paulus. Men trots att det i vår tid finns många förkunnare, råder det ändå stor brist på skickliga, helgade förkunnare, människor som är behärskade av samma kärlek som Kristus visade. Stolthet, självöverskattning, kärlek till världen, kritik, bitterhet, avundsjuka behärskar många som bekänner sig till Kristus. Deras liv står i skarp kontrast till Frälsarens liv. Det är ofta en sorglig bekräftelse på halten i den förkunnargärning, under vilken de blev omvända.LFT 307.3

Ingen människa kan få en större hedersbevisning än att godtas av Gud såsom en skicklig förkunnare av evangelium. Men de som Herren välsignar med kraft och framgång i deras arbete ger inte uttryck för stolthet. De erkänner sitt fullständiga beroende av honom. De inser att de i sig själva inte har någon kraft alls. Med Paulus säger de: “Icke som om vi själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud, som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund.”LFT 308.1

En sann förkunnare utför Mästarens arbete. Han känner betydelsen av sitt arbete. Han inser att han står i samma förhållande till församlingen som Kristus gjorde. Han arbetar energiskt för att leda människor till ett högre och ädlare liv, så att de skall få segervinnarens lön. Hans läppar har berörts av det glödande kolet från altaret. Han upphöjer Jesus som människans enda hopp. De som lyssnar till honom känner att han har varit i nära gemenskap med Gud genom brinnande och effektiv bön. Den helige Ande har vilat över honom och hans själ har upplivats av den levande elden från himmelen. Han kan jämföra andligt med andligt. Han har fått makt att riva ner Satans fästningsverk. Människor påverkas genom hans framställning av Guds kärlek. Många frågar: “Vad skall jag göra för att bli frälst?”LFT 308.2

Därför, då vi nu, genom den barmhärtighet som vederfarits oss, hava detta ämbete, så fälla vi icke modet. Nej, vi hava frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsen och gå icke illfundigt till väga, ej heller förfalska vi Guds ord, utan framlägga öppet sanningen och anbefalla oss så, inför Gud, hos var människas samvete. Och om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så finnes det täckelset hos dem som gå förlorade. Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de icke se det sken, som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet. Vi predika ju icke oss själva, utan Kristus Jesus såsom Herre och oss såsom tjänare åt eder, för Jesu skull. Ty den Gud som sade: ‘Ljus skall lysa fram ur mörkret’ , han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.LFT 308.3