Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Lät sig inte avskräckas

    Under det att Paulus var i Cesarea, säger Lukas, “kom en profet, vid namn Agabus, dit från Judéen. När denne hade kommit till oss, tog han Paulus’ bälte och band därmed sina händer och fötter och sade: ‘Så säger den helige Ande: ‘Den man, som detta bälte tillhör, honom skola judarna så binda i Jerusalem, och sedan skola de överlämna honom i hedningarnas händer’.”LFT 371.3

    När vi hörde detta, fortsätter Lukas, bådo såväl vi själva som bröderna i staden honom, att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem. Men Paulus ville inte avvika ifrån pliktens väg. Han skulle följa Kristus, om det än skulle medföra fängelse och död. Varför gråten I så och sargen mitt hjärta?, utbrast han. Jag är ju redo icke allenast att låta mig bindas, utan ock att dö i Jerusalem för Herren Jesu namns skull. När de förstod att de bara orsakade honom sorg men inte kunde få honom att ändra sitt beslut, upphörde de med sina enträgna vädjanden och sade bara: Ske Herrens vilja.LFT 371.4

    Det korta uppehållet i Cesarea närmade sig snart sitt slut. Paulus och hans ressällskap fortsatte resan till Jerusalem. En förkänsla av något förestående ont kom dem emellertid att känna sig djupt beklämda.LFT 372.1

    Aldrig någon gång tidigare hade aposteln känt sig så nedstämd, då han närmade sig Jerusalem. Han visste att han där skulle finna bara några få vänner men många fiender. Han närmade sig nu den stad som hade förkastat och dödat Guds Son och som nu snart skulle drabbas av Guds vredesdom. Han kom ihåg hur bittra hans egna fördomar hade varit mot Kristi efterföljare. Han kände nu den djupaste medömkan med sina bedragna landsmän. Men hur litet kunde han ändå hoppas att han skulle kunna hjälpa dem. Samma blinda vrede som en gång hade brunnit i hans eget sinne uppeldade nu hela nationen mot honom.LFT 372.2

    Han kunde inte ens räkna med någon sympati eller något stöd från sina medkristna. De icke-troende judar som hade följt honom så tätt i hälarna, hade inte varit sena att sprida de mest ogynnsamma rapporter i Jerusalem, både personligen och genom brev om honom och hans verksamhet. Några, till och med bland apostlarna och de äldste, hade trott dessa rapporter. De hade inte gjort några försök att motsäga dem. De visade inte någon önskan att samarbeta med honom.LFT 372.3

    Men trots alla dessa besvikelser blev aposteln inte förtvivlad. Han litade på att den röst som hade talat till hans eget sinne, alltjämt skulle kunna tala till hans landsmän och att den Mästare som hans medkristna älskade och tjänade, alltjämt skulle kunna förena dem med honom i evangelii verk.LFT 372.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents