Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    För att inte utmana

    Paulus talar om varför han handlade på detta sätt i Korint. Han gjorde det för att inte de “som trakta efter tillfälle” skulle få något skäl att klandra honom. (2 Kor. 11:12.) På samma gång som han arbetade med tillverkning av tält, arbetade han också ihärdigt med att förkunna evangelium. Han säger själv om sin verksamhet: “De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgärningar.” Och han tillägger: “Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andra församlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för min del icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I då förlåta mig. Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert söker jag, utan eder själva. . . Om jag nu så högt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?” — 2 Kor. 12:12-15.LFT 328.1

    Under den långa tid som Paulus arbetade i Efesus, där han under tre års tid bedrev en offensiv evangelisk verksamhet i hela trakten, arbetade han samtidigt i sitt yrke. I Efesus liksom i Korint uppmuntrades aposteln av samvaron med Akvila och Priscilla. Dessa hade följt honom då han återvände till Asien vid slutet av sin andra missionsresa.LFT 328.2

    Några tyckte inte om att Paulus arbetade i sitt yrke. De menade att det inte var lämpligt att en evangelii förkunnare gjorde det. Varför skulle Paulus, som var framstående missionär, utföra hantverksarbete samtidigt som han förkunnade? Var inte arbetaren värd sin lön? Varför skulle han använda tid för att arbeta i sitt yrke, en tid som man menade borde kunna användas på ett mycket bättre sätt?LFT 329.1

    Men Paulus betraktade inte den tid han använde på detta sätt som förlorad. Samtidigt som han arbetade tillsammans med Akvila för att tillverka tält, uppehöll han kontakten med den store Läraren och tog varje tillfälle i akt att vittna om Frälsaren och att hjälpa dem som var bekymrade. Hans sinne var alltid öppet för att ta emot kunskap. Han gav sina medarbetare undervisning i andliga angelägenheter och han var också ett exempel for dem i noggrannhet och arbetsamhet. Han var en snabb, skicklig yrkesman och framstående affärsman, samtidigt som han var “brinnande i anden” när han tjänade Herren. (Rom.12:11.) Under sitt dagliga arbete kom han dessutom i beröring med en grupp människor som han inte skulle ha kunnat nå på något annat sätt. Han visade sina medarbetare, att kunnighet i ett hantverk är en Guds gåva och att det är Gud som både ger gåvan och klokheten att använda den rätt. Han visade att Gud skulle äras också i det dagliga arbetet. Hans av hårt arbete härdade händer minskade inte kraften i hans vältalighet som evangelii förkunnare.LFT 329.2

    Paulus arbetade ibland både dag och natt, inte bara för att underhålla sig själv utan också för att hjälpa sina medarbetare. Han delade sina inkomster med Lukas och han hjälpte även Timoteus. Ibland gick han själv hungrig för att kunna lindra andras nöd. Det fanns hos honom inte någon egenkärlek. Då han närmade sig slutet av sin verksamhet. och höll sitt avskedstal i Miletus till de äldste i Efesus, kunde han hålla upp sina garvade händer och säga: “Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon. I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig. I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: ‘Saligare är att giva än att taga’.” — Apg. 20:33-35.LFT 329.3

    Om evangelii förkunnare tycker att de får uthärda svårigheter och umbäranden i sitt arbete för Kristus, bör de i fantasin besöka den verkstad där Paulus arbetade. De bör erinra sig att medan denne av Gud utvalde medarbetare arbetade med att tillverka tält, arbetade han för att förtjäna det uppehälle som han redan såsom apostel var berättigad till.LFT 330.1

    Arbete är en välsignelse, inte en förbannelse. En anda av lättja skadar vår kristna upplevelse och bedrövar Guds Ande. En stillastående vattenpöl är motbjudande, men en ren, porlande bäck sprider hälsa och glädje till omgivningen. Paulus visste att de som försummade kroppsarbete, snart blev försvagade. Han ville lära de unga förkunnarna att de genom sådant arbete som sätter deras muskler i verksamhet, skulle få kraft att uthärda umbäranden och försakelser som väntade dem ute på arbetsfältet. Och han insåg att hans egen undervisning skulle förlora sin vitalitet och kraft, om han inte gav alla delar av sin kropp den nödvändiga motionen.LFT 330.2

    De oföretagsamma går miste om värdefulla upplevelser som man kan få bara genom att troget utföra livets vardagliga plikter. Tusentals människor tycks inte leva för något annat än att förbruka de välsignelser som Gud i sin nåd skänker dem. De glömmer att tacka Gud för de gåvor som han har anförtrott dem. De har glömt att de, genom ett klokt bruk av de gåvor som har anförtrotts dem, skall åstadkomma något och inte bara förbruka dem. Om de förstod det arbete som Herren vill att de skall utföra såsom hans medhjälpare, skulle de inte försöka undandra sig sitt ansvar.LFT 330.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents