En helgad väktare
En helgad väktare
Kristus har i sitt liv och sin undervisning gett ett fullkomligt exempel på en osjälvisk tjänst som har sitt ursprung hos Gud. Gud lever inte för sig själv. Genom att skapa världen och uppehålla allting betjänar han ständigt andra. “Han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.” — Matt. 5 :45. Detta ideal för tjänsten inför sig har Gud överlämnat till sin Son. Jesus gavs för att framstå som en förebild inför mänskligheten genom sitt exempel och genom sin undervisning om vad det innebär att tjäna. Hela hans liv styrdes av tjänandets lag. Han tjänade alla, betjänade alla.LFT 336.1
Gång på gång försökte Jesus att grundlägga den här principen bland sina efterföljare. När Jakob och Johannes kom med sin begäran att få bli de främsta, svarade han: “Den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare, och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng, likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.” — Matt. 20:26-28.LFT 336.2
Ända sedan Jesus for upp till himmelen har han fortsatt att föra sitt verk vidare på jorden genom utvalda representanter. Genom dem talar han till människorna och tillgodoser deras behov. Som församlingens ledare övervakar och leder han sitt arbete genom de människor som utsetts av Gud att vara hans representanter.LFT 336.3
De som har kallats av Gud att förkunna och undervisa för att bygga upp hans församling, har anförtrotts ett stort ansvar. I Kristi ställe skall de söka förmå människor att låta sig försonas med Gud och de kan fullfölja sin mission bara om de tar emot klokhet och kraft från ovan.LFT 337.1
Kristi förkunnare är de andliga beskyddarna av det folk som har anförtrotts i deras vård. Deras arbete har liknats vid en väktares. I gångna tider lät man väktare gå på post på stadsmurarna, där de från gynnsamma utsiktspunkter i tid kunde varna för fiender som närmade sig. Det var på deras trohet som stadsbornas trygghet berodde. Vid vissa bestämda tider skulle de ropa till varandra för att övertyga sig om att alla var vakna och att ingen hade råkat ut för någon olycka. Uppmuntrande eller varnande rop gick från den ene till den andre, till dess att ekot genljöd runt hela staden.LFT 337.2
Till varje Kristi medarbetare säger Herren: “Dig, du människobarn, har jag satt till en väktare för Israels hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. Om jag säger till den ogudaktige: ‘Du ogudaktige, du måste dö’, och du då icke säger något till att varna den ogudaktige för hans väg, så skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige för hans väg, på det att han må vända om ifrån den, . . . men du själv har räddat din själ.” — Hes. 33:7-9.LFT 337.3
Profetens ord visar vilket ansvar som vilar på dem som har blivit utsedda att beskydda Guds församling och att förvalta Guds hemligheter. De skall stå som väktare på Sions murar och slå larm när fienden närmar sig. Människor svävar i fara att duka under för frestelser. De kommer att gå under om inte Guds budbärare fullgör sitt uppdrag. Gud kommer att ställa sina budbärare till ansvar för dessa som går förlorade, om det är så att deras andliga sinnen av någon anledning blir så förlamade att de inte längre kan upptäcka faran och folket går under på grund av deras försummelse att varna.LFT 337.4
De som är väktare på Sions murar har förmånen att leva i så nära gemenskap med Gud, att Guds Ande genom dem kan varna människor för hotande faror och visa dem hur de kan finna trygghet. De skall troget varna dem för överträdelsens oundvikliga följder och de skall troget skydda församlingens intressen. Inte vid något tillfälle får de slappna i sin vaksamhet. Det uppdrag de fått kräver att de sätter in alla sina gåvor och möjligheter. Deras röster skall ljuda som trumpetstötar.LFT 338.1
De får aldrig ge uttryck för tvekan eller osäkerhet. De arbetar inte för betalning, utan därför att de inte kan handla annorlunda. De inser att det vilar ett ve över dem, om de underlåter att förkunna evangelium. De har utvalts av Gud och beseglats med helgelsens blod. Därför kan de inte annat än försöka rädda människor från den annalkande undergången.LFT 338.2
Den som är Kristi medarbetare kommer att ha en stark känsla av sitt uppdrags helgade karaktär och av den möda och de offer som krävs av honom för att han framgångsrikt skall kunna utföra det. Han sätter inte sitt eget välbefinnande och sin bekvämlighet i första rummet. Han glömmer sig själv. När han söker efter de “förlorade fåren” känner han inte, att han själv är trött, frusen och hungrig. Han har bara ett mål i sikte — att rädda de vilsegångna.LFT 338.3
De som gått in i tjänsten för Kristus måste vara beredda att arbeta på ett sätt som kräver en heroisk insats och en tålig uthållighet. Korsets förkunnare står tveklöst i främsta ledet under den andliga striden. När fienden går till att attack mot dem, vänder de sig till sin fasta borg för att få förstärkning. Då de åberopar sig av Guds löften i Bibeln får de kraft att fullgöra de plikter som ligger närmast. De inser sitt behov av hjälp från ovan. De segrar de vinner gör dem inte stolta utan kommer dem att förtrösta ännu mer på den Allsmäktige. De förlitar Sig på hans makt och kan förkunna frälsningens budskap med sådan kraft att det gör intryck på dem som lyssnar till det.LFT 338.4