Inför Nero

Inför Nero

När Paulus kallades till Nero för att förhöras, hade han inte något annat än en säker och snar död att vänta. Det mycket allvarliga brott som han hade anklagats for och den fientlighet som rådde mot de troende, väckte inte några större förhoppningar om ett gynnsamt domslut.LFT 461.1

Bland greker och romare var det vanligt att man lät den anklagade välja en egen advokat som skulle försvara honom inför domstolen. Genom kraftiga argument, genom känslofull vältalighet och med hjälp av övertalning, böner och tårar lyckades ofta en sådan advokat åstadkomma ett gynnsamt domslut för fången eller åtminstone få hans straff mildrat. Men när Paulus kallades inför Nero, vågade ingen erbjuda sin tjänst som hans försvarsadvokat. Ingen vän fanns till hands for att skriva en rapport över de anklagelser som lades fram mot honom eller de argument som han framställde till sitt eget försvar. Bland de troende i Rom var det inte någon enda som kom för att bistå honom i hans svåraste stund.LFT 461.2

Den enda pålitliga redogörelse som vi har om detta förhör ger Paulus själv i sitt andra brev till Timoteus. “Vid mitt första försvar inför rätta”, skrev aposteln, “kom ingen mig till hjälp, utan alla övergåvo mig; må det icke bliva dem tillräknat. Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, for att genom mig ordet överallt skulle bliva predikat, så att alla hedningar finge höra det; och så blev jag räddad ur lejonets gap.” — 2 Tim. 4:16, 17.LFT 461.3

Paulus inför Nero — vilken slående kontrast! Den förmätne härskaren inför vilken gudsmannen skulle försvara sin tro, hade nått höjden av jordisk makt, myndighet och rikedom, men också det största djup av synd och brottslighet. I makt och storhet var han den främste. Det fanns ingen som kunde sätta hans auktoritet ifråga, ingen som kunde motsätta sig hans vilja. Härskare lade ner sina kronor vid hans fötter. Mäktiga härar slöt upp under hans befäl och hans flottors flaggor bar segertecken. En staty av honom hade ställts upp i domsalen. Senatorers påbud och domares beslut var bara eko av hans vilja. Miljontals människor böjde sig i lydnad för honom. Hela världen darrade inför Neros namn. Den som råkade ut för hans missnöje, förlorade sin egendom, sin frihet och sitt liv. Hans vredgade uppsyn var mer fruktad än pesten.LFT 462.1

Här stod nu den åldrande fången inför Nero, utan pengar, utan vänner och utan försvarare. I Neros ansikte kunde man tydligt läsa de passioner som härskade inom honom, medan den anklagades ansikte vittnade om ett sinne som var fyllt av ovanjordisk frid. Paulus’ liv hade varit präglat av fattigdom, självförsakelse och lidande. Trots att han ständigt varit utsatt för förtal, falska anklagelser, förolämpningar och misshandel från sina fienders sida i deras försök att skrämma honom till eftergifter, hade han ändå alltid modigt försvarat evangelium. Liksom Mästaren hade han varit en hemlös vandrare. Liksom Kristus hade han uppoffrat sitt liv för att bli till välsignelse för sina medmänniskor. Hur kunde Nero, en nyckfull och av sina lägre drifter behärskad, liderlig tyrann förstå att rätt uppskatta denne Guds budbärares karaktär och bevekelsegrunder!LFT 462.2

Den stora domsalen var fylld av en ivrig, orolig folkhop som försökte tränga sig fram för att få se och höra vad som skulle hända. Där fanns höga och låga, rika och fattiga, lärda och okunniga, högmodiga och anspråkslösa. Alla saknade de sann kunskap om livets och frälsningens väg.LFT 462.3

Judarna riktade nu mot Paulus de gamla beskyllningarna om förräderi och kätteri. Både judar och romare beskyllde honom för att ha orsakat den stora stadsbranden. Under alla dessa anklagelser förhöll sig Paulus lugn och stilla. Folket och domarna såg på honom med förvåning. De hade varit närvarande vid många förhör. De hade sett många brottslingar. Aldrig hade de emellertid sett en man som behärskats av ett så överjordiskt lugn som fången framför dem. Domarnas skarpa blickar, som var vana att läsa fångarnas ansiktsuttryck, granskade förgäves Paulus’ ansikte för att finna något tecken på brottslighet. När han tilläts hålla sitt eget försvarstal, lyssnade alla med spänd uppmärksamhet.LFT 463.1