Även i denna stad
Även i denna stad
Under den kristna tidsålderns första århundrade var Korint en av de ledande städerna, inte bara i Grekland utan i hela världen. Greker, judar och romare trängdes tillsammans med främlingar från alla länder på dess gator, ivrigt inriktade på affärer och nöjesliv. Korint var ett stort handelscentrum och låg på bekvämt resavstånd från alla delar av det romerska riket. Staden var därför en betydelsefull plats för upprättandet av församlingar som skulle vittna om Gud och hans evangelium.LFT 228.1
Bland de judar som hade bosatt sig i Korint fanns Akvila och Priscilla, som senare blev kända som ivriga Kristi medarbetare. När Paulus blev bekant med dessa människor och det som de sysslade med, stannade han kvar hos dem.LFT 228.2
När Paulus började sitt arbete i denna genomfartsort såg han överallt allvarliga hinder för arbetets framgång: Hela staden var totalt fångad i avgudatillbedjan. Venus var den mest tillbedda gudinnan. Många demoraliserande riter och ceremonier ingick i gudstjänsten for Venus. Folket I Korint hade blivit känt, även ibland de avgudadyrkande folken, för sin långt gångna omoral. De tycktes inte ägna någon tanke eller omsorg åt någonting annat än stundens nöjen och lättsinne.LFT 228.3
När Paulus förkunnade evangelium i Korint följde han en kurs som avvek från den som hade varit utmärkande för hans arbete i Aten. Där hade han försökt anpassa sin stil till sina åhörares kynne. Han hade mött logik med logik, vetenskap med vetenskap, filosofi med filosofi. När han tänkte på sitt sätt att förkunna evangelium insåg han att hans undervisning i Aten endast hade åstadkommit ganska små resultat. Nu beslöt han sig för att följa en annan metod i arbetet i Korint för att kunna vinna de sorglösas och likgiltigas uppmärksamhet. Han beslöt att undvika vältaliga argument och diskussioner. Han skulle “icke veta av något annat” bland människorna i Korint “än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst”. Han skulle tala till dem “icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft”. (1 Kor. 2:2, 4.)LFT 229.1
Jesus, som Paulus nu skulle presentera för grekerna i Korint såsom den Smorde, var en jude av låg härkomst, uppväxt i en stad som var känd för sin brottslighet. Han hade förkastats av sin egen nation och slutligen blivit korsfäst såsom en brottsling. Grekerna trodde att mänskligheten behövde höjas. De betraktade emellertid studiet av filosofi och vetenskap som det enda sättet att åstadkomma verklig upphöjelse och ära. Skulle Paulus kunna leda dem fram till en tro på, att denne obetydlige judes kraft skulle kunna förädla och upphöja alla deras gåvor och förmågor?LFT 229.2
För miljoner människor i nutiden har Golgata kors omgetts av helgade minnen. Upphöjda föreställningar förknippas med korsfästelsens scener. Men på Paulus’ tid betraktades korset med känslor av motvilja och avsky. Att såsom mänsklighetens Frälsare framhålla en som hade mött döden på korset skulle av naturliga skäl inbjuda till förlöjligande och motvilja.LFT 229.3
Paulus visste mycket väl hur hans förkunnelse skulle komma att betraktas av både Korints judar och greker. “Vi åter predika en korsfäst Kristus”, medgav han, “en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap.” — 1 Kor. 1:23. Bland hans judiska lyssnare fanns många som skulle bli upprörda över det budskap som han skulle komma att förkunna. Grekerna skulle komma att betrakta hans ord som förnuftsvidrig enfald. Han skulle bli betraktad som sinnesrubbad, om han skulle försöka att visa hur korset kunde ha något samband med mänsklighetens upphöjande eller mänsklighetens frälsning.LFT 229.4