Uppenbarade Hans kärlek

Kristus har överlämnat ett heligt uppdrag till församlingen. Varje medlem bör vara ett instrument, genom vilket Gud kan meddela världen sin nåds skatter, Kristi outgrundliga rikedomar. Det finns ingenting som Frälsaren högre önskar än sådana instrument, som inför världen vill representera hans Ande och hans väsens egenskaper. Det finns ingenting som världen behöver så mycket som uppenbarandet av Frälsarens kärlek genom mänskliga instrument. Hela himmelen väntar på människor genom vilka Gud kan uppenbara kristendomens kraft.LFT 560.1

Församlingen är det instrument genom vilket Gud förkunnar evangelium för världen. De har fått befogenhet av honom att utföra ett särskilt uppdrag. Om den är trogen mot honom och följer hans bud, kommer hans nåds fullhet att vila över den. Om den står fast vid sitt trohetslöfte, kommer den att hedra Israels Gud och det kommer inte att finnas någon makt som kan bestå inför den.LFT 560.2

Iver för Gud och hans sak inspirerade apostlarna till att förkunna evangelium med stor kraft. Skulle inte en liknande iver inspirera oss med ett fast beslut att överallt återge berättelsen om den återlösande kärleken, om Kristus och honom korsfäst? Det är varje troendes förmån, inte bara att se framåt till, utan även att påskynda Frälsarens återkomst.LFT 561.1

Om församlingen vill klä sig i Kristi rättfärdighet och avsäga sig all trohet mot världen, kommer den att gå en ljus och härlig morgongryning till mötes. Guds löften till församlingen skall stå fasta för evigt. Han skall göra den till evig berömmelse, till en glädje för många generationer. Evangelium skall lämna dem bakom sig som föraktar och förkastar det, och vinna en härlig seger. Vid några tillfällen har dess framgång försenats, men det har aldrig kunnat hejdas helt. När Guds budskap möter motstånd, ger han det ännu större kraft, så att det kan utöva ett ännu större inflytande. Det skall fyllas av Guds kraft och bana sig väg genom de starkaste hinder och segra över varje motstånd.LFT 561.2

Vad var det som uppehöll Guds Son under hans liv på jorden, i arbete och uppoffringar? Han såg resultat av sina ansträngningar och blev tillfredsställd. Han såg framåt in i evigheten och såg de människors lycka som genom hans förödmjukelse hade fått förlåtelse och evigt liv. Han hörde ljudet av de återlöstas glädjesång. Han hörde de friköpta sjunga Moses’ och Lammets sång.LFT 561.3

Även vi kan se in i framtiden och känna himmelens sällhet. Bibeln återger visioner av den framtida härligheten, härliga scener som målats av Guds hand. Dessa är värdefulla för församlingen. Genom tron kan vi se in genom portarna till den eviga staden och höra välkomsthälsningen till dem som här samarbetat med Kristus och betraktat det som en ära att få lida för hans skull. När det blir sagt: “Kommen, I min Faders välsignade”, kastar de sina kronor vid Återlösarens fötter och utropar: “Lammet, som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära, och pris och lov. . . . Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter.” — Matt. 25:34; Upp. 5:12, 13.LFT 561.4

Där får de återlösta möta dem som ledde dem till Frälsaren. Alla förenar sig i att lovprisa honom som led döden för att människor skulle få liv, som kan jämföras med Guds liv. Striden är då avslutad. Alla svårigheter och all kamp är slut. Segersången ljuder genom hela himmelen, i det att de frälsta stämmer in i en triumferande segersång: “Värdigt, värdigt ät Lammet som var dödat men som lever igen.”LFT 562.1

“Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål, stå inför tronen och inför Lammet; och de voro klädda i vita, fotsida kläder och hade palmer i sina händer. Och de ropade med hög röst och sade: ‘Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” — Upp. 7:9, 10.LFT 562.2

“Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen, och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför stå de inför Guds tron och tjäna honom, dag och natt, i hans tempel. Och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. ‘De skola icke mer hungra och icke mer törsta, och solens hetta skall icke träffa dem, ej heller eljest någon brännande hetta.’ Ty Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och ‘Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon.’” “Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” — Upp. 7:14-17; 21:4.LFT 562.3