Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kärlekens värde

    Sedan framhöll Paulus betydelsen av den kärlek som Kristi efterföljare skulle känna för varandra. Han gjorde det med ord som alltsedan dess under alla tider varit en källa till inspiration och uppmuntran: “Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet. Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.”LFT 299.1

    Även om vi har en storslagen bekännelse, är vi ändå inte Kristi sanna efterföljare, om våra sinnen inte är uppfyllda av kärlek till Gud och medmänniskorna. Även om vi hade en aldrig så stor tro och makt att göra underverk, skulle denna tro, om den saknade kärlek, vara utan värde. Man kan visa stor frikostighet, men om man av andra bevekelsegrunder än sann kärlek gav bort allt vad man ägde till de fattiga, skulle det inte ge oss någon som helst fördel inför Gud. Även om vi hade en verksamhetsiver och en trofasthet, som gjorde att vi inte ens ryggade tillbaka för martyrdöden, skulle vi ändå av Gud betraktas som bedragna svärmare eller ärelystna hycklare, om inte kärleken vore dess motiv.LFT 299.2

    Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den renaste glädjen springer fram ur den djupaste ödmjukheten. De starkaste och ädlaste karaktärerna byggs på ett underlag av tålamod, kärlek och underordnande under Guds vilja.LFT 299.3

    Kärleken “skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull”. Den kristna kärleken bedömer andras bevekelsegrunder och handlingar på det mest gynnsamma sättet. Den avslöjar inte onödigtvis deras skäl. Den lyssnar inte gärna till andras negativa uttalanden om dem. Den vill hellre tala om andras goda egenskaper.LFT 299.4

    Kärleken “gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.” Denna kärlek “förgår aldrig”. Den kan aldrig förlora sitt värde. Den är en himmelsk egenskap. Som en dyrbar skatt kommer den att bäras av sina ägare in genom portarna till Guds stad.LFT 299.5

    Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.LFT 300.1

    Bland dem som bidrog till att sänka den moraliska nivån bland de troende i Korint, fanns sådana som hade uppgett de grundläggande dragen i sin tro. Några hade gått så långt att de förnekade läran om uppståndelsen. Paulus bemötte denna villfarelse med ett tydligt uttalande om de omisskännliga bevisen för Kristi uppståndelse. Han förklarade att Kristus efter sin död “har uppstått på tredje dagen enligt skrifterna”. Därefter “visade han sig för Cefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig.”LFT 300.2

    Med övertygande kraft framhöll aposteln den stora sanningen om uppståndelsen. “Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda”, argumenterade han, “då har icke heller Kristus uppstått. Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng; då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud, att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant, att döda icke uppstå. Ja, om döda icke uppstå, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder. Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat I Kristus. Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda såsom förstlingen av de avsomnade.”LFT 300.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents