Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Gåvornas mångfald

    “Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme. Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme. Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla. Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig, givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta. Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål. Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva. Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus.” — 1 Kor. 12:4-12.LFT 88.2

    Högst allvarligt är det ansvar som vilar på dem som kallas till att vara ledare i Guds församling på jorden. Under teokratins dagar, då Moses ensam försökte bära bördor, som var så tunga att han snart skulle ha blivit utsliten under dem, råddes han av Jetro att planera en klok fördelning av ansvaret. “Du må vara folkets målsman inför Gud”, rådde Jetro, “och framlägga deras ärenden inför Gud. Och du må upplysa dem om stadgar och lagar och kungöra dem den väg de skola vandra och vad de skola göra.” Jetro rådde vidare att män skulle utses att fungera som “föreståndare . . . över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio”. Dessa skulle vara “dugande män som frukta Gud, pålitliga män som hata orätt vinning”. “Dessa må alltid döma folket.” Detta skulle befria Moses från det betungande ansvaret att ägna uppmärksamhet åt många mindre angelägenheter, som kunde behandlas på ett klokt sätt av helgade medarbetare.LFT 89.1

    De människors tid och kraft, som av Guds försyn hade placerats på ledande positioner av ansvar i församlingen, skulle användas för att sköta viktiga angelägenheter som kräver särskild klokhet och vidsynthet. Det är inte i överensstämmelse med Guds ordning att man skall vända sig till dessa för att lägga tillrätta mindre angelägenheter, som andra är väl kvalificerade att handlägga. “Kommer något viktigare ärende före må de hänskjuta det till dig”, föreslog Jetro Moses, “men alla ringare ärenden må de själva avdöma. Så skall du göra din börda lättare, därigenom att de bära den med dig. Om du vill så göra och Gud så bjuder dig, skall du kunna hålla ut; och allt folket här skall då kunna gå hem i frid.”LFT 89.2

    I överensstämmelse med denna plan utvalde Moses “dugande män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de hänskjuta till Moses, men alla ringare ärenden skulle de själva avdöma.” — 2 Mos. 18:19-26.LFT 90.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents