Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Det starkaste beviset

    Den största faran för församlingen är inte omvärldens motstånd. Det är i stället det onda som de troende själva när i sina sinnen, som är den största olyckan och som är det effektivaste hindret för utförandet av Guds uppdrag. Det finns inte något säkrare sätt att försvaga det andliga livet än att Kristi efterföljare känner avund, visar misstankar, klandrar och har onda tankar i sina sinnen. Det starkaste beviset för att Gud har sänt sin Son i världen är å andra sidan, att det förekommer gemenskap och enhet bland troende av olika läggning och kynne som ingår i hans församling. Det är Kristi efterföljares förmån att få frambära ett sådant vittnesmål. Men för att kunna göra detta, måste de själva ställa sig under Kristi ledning. Deras karaktärer måste omformas för att likna hans väsens egenskaper och deras vilja måste överensstämma med hans vilja.LFT 514.1

    “Ett nytt bud giver jag eder”, sade Jesus, “att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.” — Joh.13:34. Vilket härligt uttalande! Men hur torftigt praktiseras det inte! Det råder en sorglig brist på syskonkärlek inom Guds församling i våra dagar. Många som bekänner sig älska Frälsaren älskar inte varandra. Omvärlden iakttar dem som bekänner sig vara Kristi efterföljare, för att se om deras tro har någon inverkan på deras livsföring. Omvärlden har stor skicklighet att upptäcka karaktärsfel och inkonsekvens i de troendes handlingssätt. De bör därför inte ge fienden tillfälle att utpeka dem som ett folk, som står under Guds ledning, samtidigt som de hatar varandra. De är alla medlemmar av samma familj. Alla är de barn av samme himmelske Fader. De har alla samma hopp om odödlighet. Hur nära och ömsint borde de därför inte vara förenade i denna kärlek!LFT 514.2

    Den gudomliga kärleken riktar en mycket rörande vädjan till oss när den uppmanar oss att visa samma milda sympati och kärlek som Kristus visade. Bara den som känner en osjälvisk kärlek till sina trosfränder äger en sann kärlek till Gud. En sann Kristi efterföljare kan inte låta en nödställd människa, som svävar i fara, passera förbi utan att varna och hjälpa. Han skall inte ställa sig på avstånd från de felande och lämna dem att störta i ännu djupare olycka och missmod eller gå under i kampen mot det onda.LFT 515.1

    De som aldrig har känt Kristi milda och vinnande kärlek, kan inte leda andra fram till livets källa. Hans kärlek i sinnet är en betvingande kraft som leder människor att uppenbara honom i sina samtal, i en mild och medlidsam anda, i ett förädlande inflytande över dem med vilka de umgås. Kristi efterföljare som vill ha framgång då de vittnar om sin tro måste känna Kristus. Och för att kunna känna honom måste de känna hans kärlek. I himmelen mäts deras duglighet att arbeta för Gud med deras förmåga att älska såsom Kristus älskade och att arbeta såsom han arbetade.LFT 515.2

    “Låtom oss älska icke med ord”, skrev aposteln, “utan i gärning och sanning.” En Kristi efterföljare kan vinna en fullkomlig, Kristus-lik karaktär bara när han i sitt sinne har en benägenhet att hjälpa och bli till välsignelse för andra. Den anda av kärlek som omger den troende, gör honom till en impuls till en livsförändring och gör det möjligt för Gud att välsigna hans arbete.LFT 515.3

    Kärlek till Gud framför allt annat och osjälvisk kärlek till varandra är vår himmelske Faders bästa gåva. Denna kärlek är inte en tillfällig känsla, utan en gudomlig princip, en förblivande kraft. En inte helgad människan kan inte visa en sådan kärlek. Den finns bara hos den i vars sinne Jesus bor. “Vi älska, därför att han först har älskat oss.” I dens sinne som den gudomliga nåden har förnyat är kärleken den härskande principen i varje handling. Den omformar karaktären, kontrollerar våra böjelser och begärelser och förädlar våra känslor. Om vi ger denna kärlek rum i våra sinnen, skall den göra vårt liv behagligt och utöva ett förädlande inflytande på vår omgivning.LFT 515.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents