Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kärlekens förkunnare

    Kärlekens förkunnare

    Johannes utmärks framför de andra apostlarna som “den lärjunge som Jesus älskade”. (Joh. 21:20.) Han tycks i mycket hög grad ha åtnjutit Jesu vänskap och han fick många bevis på Frälsarens förtroende och kärlek. Han var en av de två som fick vara med om att se Kristi härlighet på förklaringsberget och hans ångest i Getsemane. Det var åt hans vård som Kristus anförtrodde sin mor, när han hängde döende på korset.LFT 505.1

    Den älskade lärjungen visade också sin Frälsare stor tillgivenhet. Johannes höll sig till Kristus som vinrankan håller sig fast vid en imponerande pelare. För sin Mästares skull utsatte han sig för stora risker i domsalen och dröjde kvar vid korset. När apostlarna nåddes av nyheten om Kristi uppståndelse, skyndade Johannes sig till graven och kom dit till och med före den ivrige Petrus.LFT 505.2

    Den förtroendefulla kärlek och oegennyttiga tillgivenhet som Johannes visade i sin karaktär och i sitt dagliga liv, innehåller en undervisning av obeskrivligt värde för den kristna församlingen. Johannes ägde inte av naturen det älskvärda väsen som hans senare liv visade. Han hade svåra karaktärsfel. Han var inte bara stolt, egensinnig och ärelysten utan även otålig och snarstucken. Han och hans bror kallades “tordönssöner”. Ett häftigt lynne, hämndgirighet och benägenhet att kritisera, alla dessa karaktärsdrag hade funnits hos den älskade aposteln. Men under allt detta såg den gudomlige läraren ett hängivet, uppriktigt och kärleksfullt sinne. Jesus bestraffade hans egenkärlek, omintetgjorde hans äregiriga planer och prövade hans tro. Men han uppenbarade också för honom det som han innerst längtade efter, helighetens skönhet och kärlekens omskapande kraft.LFT 505.3

    Bristerna i Johannes’ karaktär kom starkt i förgrunden vid flera tillfällen under hans personliga samvaro med Frälsaren. Vid ett tillfälle sände Jesus budbärare före sig till en liten samaritisk stad och uppmanade folket att tillreda mat åt honom och hans apostlar. Men när Frälsaren närmade sig staden låtsades han som om han ville fortsätta färden till Jerusalem. Detta väckte samariternas avundsjuka, så att de, i stället för att inbjuda dem att stanna kvar där, undandrog dem den gästvänlighet som de skulle ha visat mot en vanlig vägfarande. Jesus tvingar sig aldrig på någon. Samariterna förlorade den välsignelse som de skulle ha fått, om de hade inbjudit honom som sin gäst.LFT 506.1

    Apostlarna visste att det var Frälsarens avsikt att genom sin närvaro välsigna samariterna. Därför blev de förvånade och förargade över den likgiltighet, den avund och den bristande respekt som dessa visade deras Mästare. Framför andra Jakob och Johannes blev uppretade. Att den som de satte så högt, skulle bli bemött på detta sätt betraktade de som en oförrätt som var så stor, att samariterna genast borde bestraffas för den. I sin iver sade de: “‘Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned från himmelen och förtär dem?’ Då vände han sig om och tillrättavisade dem. Och de gingo till en annan by.” — Luk. 9:54, 55. De blev förvånade över att se att Jesus tog illa vid sig av deras ord. Ännu mer överraskade blev de, då han tillrättavisade dem.LFT 506.2

    Det ingick inte i Jesu uppdrag att tvinga människorna att ta emot honom. Det är Guds och människors fiende och människor som inspireras av hans anda som söker tvinga människors samveten. Under en föregiven iver för rättfärdighet förleds människor, som står i förbindelse med onda änglar, att plåga sina medmänniskor, för att på så sätt tvinga dem att godta deras uppfattning av religionen. Kristus söker däremot alltid att visa barmhärtighet och att vinna de vilsegångna genom att uppenbara sin kärlek. Han kan inte tillåta någon medtävlare om människans sinne. Inre heller godtar han en delad tjänst. Han vill ha en frivillig tjänst, ett villigt underordnande under hans betvingande kärlek.LFT 506.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents