En frälsande kraft

Johannes försökte få Kristi efterföljare att förstå de stora förmåner som de skulle få, om de lät sig behärskas av kärlekens anda. Denna frälsande kraft skulle kontrollera alla deras bevekelsegrunder och lyfta dem över världens fördärvande inflytande. Och i den mån som de gav denna kärlek full frihet och lät den bli den motiverande kraften i sina liv, skulle deras förtröstan och. tillförsikt till Gud och hans sätt att handla med dem bli total. Sedan skulle de kunna komma till honom i tro, med full tillförsikt och veta att de av honom skulle få allting som de behövde för sitt nuvarande och eviga goda. “Därigenom är kärleken fullkomnad hos oss” , skrev han, “att vi hava frimodighet i fråga om domens dag; ty sådan Han är, sådana äro ock vi i denna världen. Räddhåga finnes icke i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver ut räddhågan.” “Detta är den fasta tillförsikt vi hava till honom, att om vi bedja om något efter hans vilja, så hör han oss. Och om vi veta, att han hör oss, . . . så veta vi ock att vi redan hava det som vi hava bett honom om i vår bön.”LFT 516.1

“Om någon syndar så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig; och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens.” “Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” Villkoren för att vi skall få del av Guds nåd är enkla och rimliga. Gud väntar inte av oss att vi skall utföra någon svår handling för att få hans förlåtelse. Vi behöver inte göra långa pilgrimsfärder eller utföra smärtsamma botövningar för att himmelens Gud skall ta emot oss eller för att försona våra överträdelser. “Den som bekänner och övergiver” sina överträdelser, “han får barmhärtighet.” — Ords. 28:13.LFT 516.2

Kristus beder för sin församling inför sin Fader i himmelen. Han beder för dem som han har återlöst med sitt blod. Även om århundrade efter århundrade har gått sedan dess, har kraften i Kristi försoningsoffer inte på något sätt förminskats. Varken liv eller död, varken höjd eller djup kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, inte därför att vi håller oss nära intill honom, utan därför att han håller oss nära intill sig. Om vår frälsning skulle bero på våra egna handlingar, skulle vi inte kunna bli frälsta. Men den är beroende av honom som står bakom alla sina löften. Vår kärlek till honom kan tyckas svag, men hans kärlek är den äldre broderns kärlek. Och så länge vi uppehåller vår förening med honom, kan ingen rycka oss ur hans hand.LFT 517.1

Under det att åren gick och de troendes antal ökades, arbetade Johannes med tilltagande trohet och iver för sina trossyskon. Många faror hotade församlingen under denna tid. Satan var ivrigt verksam med förförande kraft. Genom att förtala och misstänkliggöra Kristi efterföljare försökte Satans tjänare väcka motstånd mot Kristi lära. En följd därav blev, att församlingen hotades av splittring och villfarelse. Några som bekände Kristus, menade att Guds kärlek fritog dem från lydnad för Guds lag. Å andra sidan menade många att det var nödvändigt att följa de judiska sederna och ceremonierna. De menade att det räckte med att hålla lagen, utan tro på Kristi blod, för att man skulle få frälsning. Andra trodde att Kristus var en god människa, men förnekade hans gudom. Några som sade sig vara trogna mot Guds verk, var bedragare. De förnekade Kristus och hans evangelium i sitt dagliga liv. De levde själva i överträdelse och införde kätterska läror i församlingen. Därigenom blev många insnärjda i tvivel och villfarelse.LFT 517.2