Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Ett renare, ädlare livs kraft

    Kristi efterföljare får under inga förhållanden, under sina försök att nå Guds ideal för dem, gripas av förtvivlan. En etisk och andlig fullkomlighet genom Kristi nåd och kraft har utlovats åt alla. Jesus är kraftens och livets källa. Han leder oss till sitt ord och ger oss löv från livets träd för att hela våra av synden sjuka sinnen. Han leder oss fram till Guds tron och lägger på våra läppar en bön genom vilken vi förs i nära kontakt med honom själv. För vår skull sätter han himmelens kraftfulla makter i verksamhet. För varje steg har vi rillgång till hans levande kraft.LFT 447.3

    Gud har inte angett någon gräns för dem som vill bli “uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig vishet och andligt förstånd”. Genom bön och vaksamhet, genom tillräcklig kunskap och förstånd “och genom hans härliga makt skolen I på allt sätt uppfyllas av kraft”. Därigenom blir de beredda för att arbeta för andra. Det är Frälsarens avsikt att människor som blivit renade och helgade, skall vara hans medhjälpare. För denna stora förmån skall vi tacka honom som “har gjort eder skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i ljuset. Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike.”LFT 447.4

    Brevet till församlingen i Filippi liksom brevet till församlingen i Kolosse skrev Paulus under den tid han var fånge i Rom. Församlingen i Filippi hade sänt gåvor till Paulus genom Epafroditus, som Paulus kallar “min medarbetare och medkämpe. . . honom som I haven skickat hit för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva”. Under sin vistelse i Rom blev Epafroditus sjuk “ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom”, skrev Paulus, “och icke allenast över honom; utan också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse.” När de troende i Filippi fick höra talas om att han blivit sjuk, blev de mycket oroliga för honom. Han beslöt därför att återvända till dem. “Han längtar efter eder alla”, skrev Paulus, “och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk. . . . Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv därigenom skall få lättnad i min bedrövelse. Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen sådana män i ära. Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst som jag måste sakna från eder personligen.”LFT 448.1

    Med Epafroditus sände Paulus ett brev till de troende i Filippi i vilket han tackar dem för deras gåvor till honom. Bland alla de kristna församlingarna var församlingen i Filippi den som var mest frikostig med att tillgodose Paulus’ behov. “I veten ju själva, I filipper”, säger aposteln i sitt brev, “att under evangelii första tid, då när jag hade dragit bort ifrån Macedonien, ingen annan församling än eder trädde i sådan förbindelse med mig, att räkning kunde föras över ‘utgivet och mottaget’. Ty medan jag ännu var i Tessalonika sänden I mig både en och två gånger vad jag behövde. — Icke som om jag skulle åstunda själva gåvan; nej, vad jag åstundar är en sådan frukt därav, som rikligen kommer eder själva till godo. Jag har nu fått ut allt, och det i överflödande mått. Jag har fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder gåva, ‘en välbehaglig lukt’, ett offer som täckes Gud och behagar honom väl.”LFT 448.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents