Det dagliga arbetets möjligheter

Trots att Paulus var en av de största lärare som någonsin levat, utförde han gärna de mest anspråkslösa likaväl som de mest krävande sysslor. När han ansåg att förhållandena krävde det, arbetade han villigt i sitt yrke under sin tjänst för Mästaren. Men han var ändå alltid beredd att lämna sitt yrkesarbete för att bekämpa evangelii fiender eller för att utnyttja ett särskilt tillfälle att vinna människor för Kristus. Hans iver och arbetsamhet är en tillrättavisning för de makliga och lättjefulla.LFT 332.1

Paulus’ exempel motsade den uppfattning som började vinna insteg i församlingen, att evangelium kunde förkunnas effektivt bara av sådana som helt och hållet var befriade från nödvändigheten av att arbeta i något yrke. Han visade praktiskt vad som kunde uträttas av gudhängivna lekmän på många platser, där folket ännu inte hade fått tillfälle att få lyssna till den evangeliska förkunnelsen. Hans sätt att arbeta uppmuntrade många enkla människor som ville göra vad de kunde för att befrämja det evangeliska arbetet samtidigt som de försörjde sig själva i ett yrkesarbete. Akvila och Priscilla hade inte kallats att ägna hela sin tid åt förkunnandet av evangelium. Dessa anspråkslösa människor användes emellertid av Gud för att undervisa Apollos mera fullständigt om evangelium. Herren förverkligar sina syften på olika sätt och med olika hjälpmedel. Även om människor med särskilda gåvor väljs för att ägna alla sina krafter åt evangeliskt arbete, genom undervisning och förkunnelse, så finns det många andra som aldrig har blivit utvalda genom handpåläggning, som har kallats för att utföra ett viktigt arbete för människors frälsning.LFT 332.2

Det ligger ett stort arbetsfält öppet för de evangelii förkunnare som försörjer sig själva. Många kan vinna en värdefull erfarenhet inom den evangeliska verksamheten, under det att de använder en del av sin tid i något förvärvsarbete. På detta sätt kan skickliga förkunnare utvecklas för viktig tjänst på angelägna missionsfält.LFT 333.1

Guds självuppoffrande medarbetare som arbetar outtröttligt i förkunnelse och undervisning, känner ett stort ansvar för sin uppgift. Han mäter inte sitt arbete med så eller så många timmar om dagen. Den lön han får påverkar honom inte i hans arbete. Inte heller lämnar han sina uppgifter på grund av ogynnsamma förhållanden. Han har fått sitt uppdrag från himmelen. Till himmelen ser han upp för att få den lön som väntar honom, när det arbete som han har anförtrotts, har fullgjorts.LFT 333.2

Det är Guds avsikt att sådana Kristi budbärare skall vara befriade från onödiga omsorger, så att de fritt skall kunna följa Paulus’ uppmaning till Timoteus: “Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar för alla.” — 1 Tim. 4:15. Samtidigt som de skall se till att de får tillräcklig kroppsrörelse för att kunna hålla kropp och sinne vid god hälsa, är det ändå inte Guds avsikt att de skall vara tvingade att ägna en större del av sin tid åt förvärvsarbete.LFT 333.3

Dessa trofasta Kristi budbärare har ändå inte blivit befriade från frestelser, hur villiga de än kan vara att uppoffra sig i arbetet. Om församlingen försummar att ge dem lämpligt understöd, blir några svårt angripna av frestaren, när de kommer i bekymmer och svårigheter. De blir mycket nedstämda, när de ser att deras arbete uppskattas så litet. Visserligen är det sant, att de inte skall vänta sig att få någon egentlig lön förrän på Kristi dag. Detta håller deras mod uppe, men deras familjer måste ha mat och kläder. Om de kunde känna att de kunde bli befriade från det uppdrag som de har fått av Gud, skulle de gärna börja arbeta i förvärvsarbete. Men de vet att deras tid tillhör Gud, även om de som skulle förse dem med tillräckliga medel för deras dagliga uppehälle, har så litet förutseende. De motstår frestelsen att söka något förvärvsarbete genom vilket de skulle kunna bli oberoende. De fortsätter att arbeta för den sak som de älskar högre än sitt liv. Men för att göra detta kan de bli tvungna att följa Paulus’ exempel och använda en del av sin tid i något förvärvsarbete, samtidigt som de så gott de kan försöker fylla sin plikt att förkunna evangelium. Detta gör de inte för att tillgodose sina egna intressen utan för att utbreda evangelium.LFT 334.1