Det ädla trädet

Men även om Israel misslyckades som nation, fanns det alltjämt många judar som skulle bli frälsta. Vid tiden för Frälsarens första ankomst fanns det trogna människor som med glädje hade tagit emot Johannes döparens budskap. Därigenom hade de kommit att åter forska i de profetior som förutsade Messias. När den första kristna församlingen bildades, bestod dess medlemmar av dessa trogna judar som erkände Jesus av Nasaret som den, efter vilkens ankomst de hade längtat. Det var dessa som Paulus syftar på i den förklaring som följer: “Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.”LFT 352.1

Paulus liknar dessa som blivit kvar av det sanna Israel, vid ett ädelt olivträd, från vilket några av grenarna blivit avbrutna. De icke-judiska folken liknar han däremot vid grenarna av ett vilt olivträd som blivit inympade i det äkta trädet. “Men om nu några av grenarna hava brutits bort och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot, så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig. Nu säger du kanhända: ‘Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.’ Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan. Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig. Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.”LFT 352.2

Genom otro och genom att förkasta de avsikter himmelen hade ifråga om Israel, hade detta folk som nation förlorat sin förbindelse med Gud. Men de grenar som hade brutits bort från det ursprungliga trädet, kunde Gud åter inympa i det äkta trädet. Han kunde med det sanna Israel förena de få som förblivit trogna mot sina fäders Gud. “Men jämväl de andra”, förklarar aposteln om dessa avbrutna grenar, “skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att inympa dem.” “Om du”, skriver han till de icke-judiska kristna, “har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra! Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in. “LFT 353.1

Och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: ‘Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund som jag gör med dem.’ Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull; men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas skull. Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra. Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas ohörsamhet haven fått barmhärtighet, så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få barmhärtighet. Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem alla.LFT 354.1