Klarnande sammanhang

Pingsten skänkte dem den himmelska upplysningen. Det, som de inte kunde förstå medan Jesus vandrade tillsammans med dem, blev nu klarlagt. Med en tro och en tillförsikt, som de aldrig förut känt, tog de emot de Heliga Skrifternas undervisning. Det var för dem inte längre fråga om tro, att Jesus Kristus var Guds Son. De visste att han, fastän han var klädd i mänsklig gestalt, verkligen var Messias och de berättade om sin upplevelse för världen med en tillförsikt, som övertygade människor om, att Gud var med dem.LFT 45.3

De kunde tala om Jesu namn med tillförsikt. Var han inte deras vän och äldre broder? Då de fördes in i en nära gemenskap med Kristus, satt de tillsammans med honom i den himmelska världen. Med vilket brinnande språk klädde de inte sin undervisning, då de vittnade för honom! Deras sinnen var överfyllda av en välvilja så full, så djup, så vidsträckt att den tvingade dem att gå ut till jordens mest avlägsna länder och vittna om Kristi kraft. De kände en intensiv längtan efter att få föra det verk vidare som han hade börjat. De insåg storheten i sin skuld till himmelen och sitt ansvar för sitt arbete. Styrkta av den helige Andes gåva gick de ut, fyllda av iver att utvidga korsets triumf. Anden gjorde dem entusiastiska och talade genom dem. Kristi frid lyste ur deras ansikten. De hade helgat sina liv åt honom för att tjäna honom och varje uttryck vittnade om den omvändelse de hade upplevt.LFT 46.1