Gynnsamma resultat bekräftar

Att denna åtgärd var inspirerad av Gud, avslöjades i de omedelbara gynnsamma resultaten. “Guds ord hade framgång och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde.” Att de troendes antal ökade, berodde både på den större frihet som apostlarna fick och den iver och kraft som kom till uttryck i de sju diakonernas arbete. Dessa hade blivit avskilda för den särskilda uppgiften att övervaka och tillgodose de fattigas behov. Detta uteslöt dem emellertid inte från att undervisa om evangelium. Tvärtom var de fullt kvalificerade att undervisa andra och de gick in i arbetet med stor hänförelse och framgång.LFT 86.2

Åt den första församlingen hade anförtrotts ett ständigt växande arbete — att på plats efter plats upprätta centra av ljus och välsignelse, varhelst det fanns ärliga människor som var villiga att ägna sig åt Kristi tjänst. Förkunnandet av evangelium skulle bli världsomfattande till sin utsträckning. Korsets budbärare kunde inte hoppas att kunna fullfölja sitt betydelsefulla uppdrag, med mindre de förblev förenade i kristen enhet och därigenom visade omvärlden att de var ett med Kristus i Gud. Hade inte deras gudomlige Ledare bett till Fadern: “Bevara dem i ditt namn — det som du har förtrott åt mig — för att de må vara ett, likasom vi äro ett.” Och hade han inte förklarat om sina efterföljare: “Världen har hatat dem, eftersom de icke äro av världen.” Hade han inte vädjat till Fadern att de skulle “vara fullkomligt förenade till ett” “för att världen skall tro att du har sänt mig.” — Joh. 17:11, 14, 23, 21. Deras andliga liv och kraft var beroende av en nära förbindelse med honom som hade gett dem uppdraget att förkunna evangelium.LFT 86.3

Endast i den utsträckning som de var förenade med Kristus, kunde apostlarna hoppas på att få ha den helige Andes kraft och få samarbeta med himmelens änglar. Med hjälp av dessa gudomliga makter kunde de inför världen visa en enad front och bli segervinnare i en strid, som de var tvungna att utkämpa utan uppehåll mot mörkrets makter. I det att de fortsatte att arbeta i enighet, skulle himmelska budbärare gå framför dem och öppna vägarna. Människors sinnen skulle förberedas att ta emot evangelium. Många skulle vinnas för Kristus. Så länge de förblev enade skulle församlingen gå framåt “skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara”. (Höga Visan 6:9.) Ingenting skulle kunna motstå hennes ökande framgång. Församlingen skulle gå vidare från seger till seger. På ett härligt sätt skulle den fullfölja sitt gudomliga uppdrag att förkunna evangelium för världen.LFT 87.1

Organiserandet av församlingen i Jerusalem skulle tjäna som förebild för organiserandet av församlingar på alla andra platser där evangelii budbärare skulle vinna människor för evangelium. De som hade fått ansvaret för den allmänna ledningen av församlingen, skulle inte vara herrar över Guds arvedel, utan kloka herdar som skulle vara “föredömen för hjorden”. (1 Petr. 5:3.) Diakonerna skulle vara “män som hava gott vittnesbörd om sig och äro fulla av ande och vishet”. Dessa skulle stå enade på det rättas sida och hävda det rätta med fasthet och beslutsamhet. Därigenom skulle de utöva ett sammanhållande inflytande över hela hjorden.LFT 87.2

Senare i den första församlingens historia, när många grupper av troende på olika platser i världen hade organiserats till församlingar, utvecklades församlingsorganisationen ytterligare, så att ordning och gemensamt handlande kunde vidmakthållas. Varje medlem uppmanades att väl sköta sin egen uppgift. Var och en skulle på ett klokt sätt utnyttja de gåvor som anförtrotts honom. Några utrustades av den helige Ande med särskilda gåvor — “först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän eller till att på olika sätt tala tungomål”. (1 Kor. 12:28.) Men alla dessa olika grupper skulle arbeta i samförstånd.LFT 88.1