Deras överflödande glädje

Nästan alla de troende i Macedonien var fattiga, men de överflödade av kärlek till Gud och hans evangelium. De gav villigt för att evangelium skulle kunna förkunnas. Man talade om deras frikostighet som ett exempel för andra församlingar, när gåvor insamlades i de icke-judiska församlingarna för att hjälpa de kristna judarna. I sitt brev till de troende i Korint riktar aposteln deras uppmärksamhet på “Guds nåd som har verkat i Macedoniens församlingar. Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor. Ty de hava givit efter sin förmåga, Ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna. Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga.” — 2 Kor. 8:14.LFT 321.1

Den villighet att offra som de kristna i Macedonien visade var resultatet av en helhjärtad överlåtelse. De var påverkade av Guds Ande så att de gav “sig själva . . . först och främst åt Herren”. (2 Kor. 8:5.) De var därför villiga att frikostigt ge av vad de hade för att stödja det evangeliska arbetet. Man behövde inte övertala dem att ge. Tvärtom gladde de sig över förmånen att få avstå till och med av vad de själva behövde, för att ge andra vad dessa behövde. När aposteln tyckte att de gick för långt bad de honom ivrigt att ta emot deras gåva. De var rättframma och uppriktiga. I sin kärlek till sina medkristna gladde de sig över att få försaka för dem. Deras liv överflödade av givmildhetens frukt.LFT 321.2

När Paulus sände Titus till Korint för att styrka de troende där, sade han till honom, att han skulle undervisa församlingen framför allt om givandets och uppoffringens dygder. I ett personligt brev till församlingen vädjade han också personligen till dem. “Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken”, manade han, “i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken eder i detta kärleksverk.” “Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren så villiga att besluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det till fullbordan. Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har.” “Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest och i överflöd kunnen giva till allt gott verk,. . . I skolen bliva så rika på allt, att I av gott hjärta kunnen giva allahanda gåvor, vilka, när de överlämnas genom oss, skola framkalla tacksägelse till Gud.” — 2 Kor. 8:7, 11, 12; 9:8-11.LFT 322.1

Den uppoffrande frikostigheten förde den första församlingen in i en hänförelse av glädje. De troende visste att de, genom sin frikostighet hjälpte till att förkunna evangelium för alla som ännu inte hade fått lyssna till det. Deras frikostighet bekräftade att de inte hade tagit emot Guds nåd förgäves. Ingenting annat än Guds Andes helgande inflytande kunde åstadkomma en sådan frikostighet. Både de troende och de som inte hade tagit emot evangelium såg i detta ett nådens under.LFT 322.2

Andlig tillväxt är nära förbunden med kristlig frikostighet. Kristi efterföljare skulle glädja sig åt förmånen att få uppenbara sin Återlösares givmildhet. När de ger till Herren vet de att deras skatter går före dem till himmelen. Om människor vill placera sina ägodelar på säkert ställe, skall de lägga dem i de händer som bär korsfästelsens märken. Vill de njuta av sin förmögenhet? Då skall de använda den till nytta och glädje för de nödställda och lidande. Vill de öka sin rikedom? Då bör de lyssna till det gudomliga rådet: “Ära Herren med dina ägodelar och med förstlingen av all din gröda, så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.” — Ords. 3:9, 10. Men den som försöker behålla sin förmögenhet för själviska syften kommer att finna, att det i stället blir evig förlust. Men om de ger sina pengar till Gud, kommer de från det ögonblicket att präglas av hans namn. De har blivit försedda med hans oföränderlighets sigill.LFT 322.3

Gud förklarar: “Sälla ären då I som sån vid alla vatten.” — Jes.32:20. Den som ständigt delar med sig av Guds gåvor för att underhålla arbetet för Gud, eller för att lindra människors nöd, skall inte bli fattig. “Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.” - Ords.11:24. Bonden som sår förmerar sitt utsäde genom att kasta ut det. Så blir det också för den som troget delar ut Guds gåvor. Han ökar sin välsignelse genom att dela den med andra. “Given och eder skall varda givet”, har Gud lovat. “Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen.” — Luk. 6:38.LFT 323.1