Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Missförstånd läggs tillrätta

    Den undervisning som Paulus gav församlingen i Tessalonika om Kristi andra ankomst i sitt första brev, överensstämde fullständigt med hans tidigare undervisning. Ändå blev hans ord misstolkade av några av medlemmarna i församlingen i Tessalonika. De tolkade hans ord så, att han skulle ha uttryckt förhoppningen att han själv skulle komma att leva för att få bevittna Frälsarens återkomst. Denna uppfattning kom att öka deras entusiasm och upphetsning. De som tidigare hade försummat sitt ansvar och sina plikter, blev nu ännu mer ihärdiga att förkunna sina vilseledande synpunkter.LFT 247.2

    I sitt andra brev försökte Paulus rätta till det som de missförstått i hans undervisning och klarlägga för dem sin verkliga inställning. Han ger återigen uttryck för sitt förtroende för deras redbarhet och sin tacksamhet över att deras tro var stark och att deras kärlek till varandra och till Mästarens sak var överflödande. Han berättade för dem, att han hade framhållit dem som ett exempel på tålmodig, uthållig tro. Han hade framhållit hur denna tro hade kommit dem att modigt stå emot förföljelse och motgångar. Han förde nu deras tankar till tiden för Kristi andra ankomst, då Guds folk skall få vila från alla sina omsorger och problem.LFT 247.3

    Därför kunna vi själva, skrev han, i Guds församlingar berömma oss av eder, i fråga om eder ståndaktighet och eder tro under alla förföljelser, och under de lidanden I måsten uthärda. . . att I som utstån lidanden fån hugnad tillsammans med oss, när Herren Jesus uppenbarar sig från himmelen med sin makts änglar, ‘i lågande eld’, och låter straffet drabba dem som icke känna Gud, och dem som icke äro vår Herre Jesu evangelium lydiga. Dessa skola då bliva straffade med evigt fördärv, bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet. . . . Fördenskull bedja vi ock alltid för eder, att vår Gud må akta eder värdiga sin kallelse, och att han må med kraft fullborda i eder allt vad en god vilja kan åstunda, och vad tro kan verka, så att vår Herre Jesu namn bliver förhärligat i eder, och I honom, efter vår Guds och Herrens, Jesu Kristi, nåd.LFT 248.1

    Men före Kristi återkomst skulle en betydelsefull utveckling ske i den religiösa världen, vilket förutsagts i profetian. Aposteln förklarade: Därför “bedja vi eder, . . . att I Icke — vare sig genom någon ‘andeingivelse’ eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss — så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren. Låten ingen bedraga eder, på vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och ‘Laglöshetens människa’, fördärvets man, hava trätt fram, vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud.”LFT 248.2

    Paulus’ ord fick inte misstolkas. Man fick inte undervisa om att han genom särskild uppenbarelse underrättat tessalonikerna om att Kristi ankomst var omedelbart förestående. En sådan inställning skulle kunna orsaka trosförvirring, eftersom besvikelse ofta leder till otro. Aposteln förmanade därför de kristna att inte ta emot något sådant budskap som om det skulle ha kommit från honom. Han fortsatte med att ge eftertryck åt förhållandet, att den påvliga makten, som så klart beskrivits av profeten Daniel, först skulle uppstå och inleda krig mot Guds folk. Innan denna makt hade utfört sitt dödsbringande och hädiska verk skulle det vara meningslöst för den kristna församlingen att se fram emot sin Herres återkomst. “Kommen I icke ihåg” , frågade Paulus, ” att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder?”LFT 248.3

    Fruktansvärda skulle de svårigheter bli, som skulle drabba den sanna församlingen. Redan vid den tidpunkt då aposteln skrev detta hade “laglöshetens hemlighet” börjat sitt verk. Den utveckling som skulle äga rum i framtiden skulle leda till att “den Laglöse” skulle träda fram — “honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade”.LFT 249.1

    Särskilt allvarligt är apostelns uttalande om dem som skulle vägra att ta emot “kärleken till sanningen”. “Därför”, förklarade han om alla dem som medvetet skulle förkasta sanningens budskap, “sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen, för att de skola bliva dömda, alla dessa som icke hava satt tro till sanningen, utan funnit behag i orättfärdigheten.” Människor kan inte ostraffat förkasta de varningar som Gud i sin barmhärtighet sänder dem. Från dem som framhärdar i att vända sig bort från dessa varningar drar Gud bort sin Ande och lämnar dem att bli offer för de villfarelser som de älskar.LFT 249.2

    Så gav Paulus en bild av denna onda makts olycksbringande arbete. Ett arbete som skulle fortsätta under långa århundraden av mörker och förföljelse före Kristi andra ankomst. De troende i Tessalonika hade hoppats på en omedelbar befrielse. Nu uppmanades de att modigt och med iver för Gud ta itu med det arbete som låg framför dem. Aposteln förmanade dem att inte försumma sina plikter eller falla offer för sysslolöshet. Efter deras brinnande förväntningar om en omedelbar befrielse skulle det dagliga livets rutiner och det motstånd som de måste möta förefalla dubbelt motbjudande. Han uppmanade dem därför att inte vackla i sin tro:LFT 249.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents