Mer bestående inflytande

Även om Paulus nu skenbart var avskuren från aktiv verksamhet kunde han ändå utöva ett mer omfattande och mer bestående inflytande, än om han hade haft frihet att resa omkring bland församlingarna, som han hade kunnat göra under gångna år. Som fånge för Kristi skull hade de troende en varmare känsla för honom. Därför visade de större uppmärksamhet och respekt för honom än då han personligen kunde besöka dem och tala till dem. Breven hade ju skrivits av en som var kedjad i bojor för Kristi skull. Först nu, när han blivit skild från dem, kunde de troende riktigt förstå vilket tungt ansvar han hade burit. Hittills hade de i stor utsträckning dragit sig undan ansvar och arbete inom församlingen, eftersom de menade att de saknade den insikt, takt och outtröttliga energi som krävdes. Nu hade de lämnats ensamma i sin brist på erfarenhet. Nu fick de själva lära sig det som de tidigare hade dragit sig undan. Därför värdesatte de hans förmaningar, råd och undervisning betydligt mer, än de hade uppskattat hans personliga arbete. När de nu fick höra om hans tro och frimodighet under den långvariga fångenskapen, uppmuntrades de till större trohet och iver för Kristi sak.LFT 425.2

Bland Paulus’ medhjälpare i Rom fanns många av hans tidigare följeslagare och medarbetare. Lukas “läkaren, den älskade brodern” som hade varit med honom på resan till Jerusalem och under den tvååriga fångenskapen i Cesarea och hans riskfyllda resa till Rom, var fortfarande hos honom. Även Timoteus var där och gjorde vad han kunde för Paulus’ bekvämlighet. Tykikus “min trogne tjänare och min medtjänare i Herren” , som Paulus kallar honom, var här hans ädelmodige vän. Demas och Markus var hos honom och Aristarkus och Epafras var hans “medfångar”. (Kol. 4:7-14.)LFT 426.1

Markus’ kristna erfarenhet hade ökat betydligt under de år som gått, sedan han tog emot evangelium. Han hade satt sig djupare in i Kristi liv och död. Därigenom hade han fått en klarare uppfattning om Frälsarens uppdrag och de svårigheter och strider under vilka han fått genomföra det. I Kristi händer och fötter kunde han läsa märkena efter hans tjänst för människorna. Hans stora självuppoffring för att frälsa de vilsegångna och förlorade hade gjort Markus villig att följa Mästaren på självuppoffringens väg. När han nu fick dela Paulus’ öde som fånge, förstod han bättre än någonsin tidigare att det var en oändlig vinst att vinna Kristus, men en oändlig förlust att vinna världen men gå miste om den frälsning för vilken Kristus hade utgjutit sitt blod. Trots svåra prövningar och motgångar blev Markus en uthållig, klok och älskad medarbetare åt aposteln.LFT 426.2

Demas hade en tid varit fast i tron men senare övergav han Kristi sak. Paulus hänvisar till detta då han skrev: “Av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit mig.” — 2 Tim. 4:10. För materiell vinning övergav Demas sina höga och ädla principer. Hur kortsynt var han inte när han gjorde detta utbyte! Trots materiell rikedom och ära var Demas verkligen fattig, hur mycket han än kunde göra anspråk på som sin egendom. Markus däremot, som valde att lida för Kristi skull, ägde eviga rikedomar. I himmelen räknades han nämligen såsom Guds arvinge och Guds Sons medarvinge.LFT 427.1

Bland dem som omvändes till kristendomen som resultat av Paulus’ verksamhet i Rom var Onesimus, en icke-judisk slav. Han hade förorättat sin herre Filemon som var en av de troende i Kolosse. Han hade därför flytt till Rom. Paulus, som var vänlig och medkännande, försökte lindra denne olycklige flyktings fattigdom och misär och försökte sedan upplysa hans förmörkade sinne med evangelii ljus. Onesimus lyssnade till livets ord, bekände sina synder och blev omvänd till tron på Kristus.LFT 427.2