Konungens tillfälle

Konungens tillfälle

Paulus hade vädjat till kejsaren. Festus kunde inte göra något annat än att sända honom till Rom. Det gick emellertid en tid, innan man fann ett skepp som var lämpligt. Flera andra fångar skulle också sändas samtidigt med Paulus. Rannsakningen av dessa orsakade också försening. Detta gav Paulus tillfälle att förklara sin tro för de ledande männen i Cesarea och också för konung Agrippa II, den siste av herodianerna.LFT 405.1

Medan de nu i flera dagar vistades där, framlade Festus Paulus’ sak för konungen och sade: ‘Felix har här lämnat efter sig en man såsom fånge; och när jag var i Jerusalem, anmälde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och begärde att han skulle dömas skyldig. Han återgav i korthet omständigheterna som hade lett till att fången hade vädjat till kejsaren och berättade om hur han nyss hade förhört honom. Han talade om att judarna inte hade kunnat komma med någon anklagelse mot Paulus av det slag som han hade väntat sig. De anförde mot honom endast några frågor som rörde deras särskilda gudsdyrkan och angående en viss Jesus, som är död, men om vilken Paulus påstod att han lever.LFT 405.2

Festus’ redogörelse gjorde att Agrippa själv blev intresserad och sade: “Jag skulle också själv gärna vilja höra den mannen.” För att tillmötesgå honom, ordnades ett sammanträffande nästa dag. “Dagen därefter kommo alltså Agrippa och Bernice, med stor pomp och ståt, och gingo in i domsalen, tillika med överstarna och de förnämsta männen i staden; och på Festus’ befallning blev Paulus införd.”LFT 405.3

För att hedra sina gäster hade Festus försökt göra detta tillfälle så imponerande som möjligt. Landshövdingens och hans gästers lysande dräkter, soldaternas blänkande svärd och befälhavarens glittrande harnesk gav glans och prakt åt scenen.LFT 406.1

Paulus som alltjämt var bunden med kedjor, stod inför det församlade sällskapet. Vilken kontrast var inte detta. Agrippa och Bernice ägde makt och samhällsställning, därför hedrades de av omvärlden. Men de saknade de karaktärsdrag som Gud uppskattar. De var överträdare av hans lag och fördärvade till sinne och livsföring. Deras sätt att handla avskyddes av himmelen.LFT 406.2

Den åldrande fången var kedjad vid sin vaktare. Han hade inte någonting i sitt framträdande som kunde förmå omvärlden att hedra honom. Det var emellertid av denne man, som tycktes vara utan både vänner, välstånd och samhällsställning och som hade fängslats för sin tro på Guds Son, som hela himmelen var intresserad. Änglar stod vid hans sida. Och om bara ett enda av dessa sändebud hade låtit sin strålande härlighet lysa fram, skulle den kungliga ståten och prakten ha bleknat. Konungen och hans tjänare skulle ha fallit till marken på samma sätt som den romerska vakten hade gjort vid Jesu grav.LFT 406.3

Festus presenterade själv Paulus för de församlade: “Konung Agrippa, och alla I andra som ären här tillstädes med oss, I sen här den man för vilkens skull hela hopen av judar, både i Jerusalem och här, har legat över mig med sina rop att han icke borde få leva längre. Jag får min del har kommit till insikt om att han icke har gjort något som förtjänar döden; men då han nu själv har vädjat till kejsaren, har jag beslutit att sända honom till denne. Jag har emellertid icke något säkert besked om honom att giva min höge herre, när jag skriver. Därför har jag fört honom fram inför eder, och först och främst inför dig, konung Agrippa, får att jag, efter det att rannsakning har blivit hållen, skall få veta vad jag bör skriva. Ty det synes mig vara orimligt att sända åstad en fånge, utan att på samma gång giva till känna vad han är anklagad för.”LFT 406.4

Konung Agrippa gav nu Paulus frihet att tala för sin egen sak. Aposteln blev inte på något sätt förvirrad av den lysande prakten eller av sina lyssnares höga rang. Han visste att världslig ära och rikedom var av ringa värde. Jordisk prakt och makt kunde inte för ett ögonblick dämpa hans mod eller rubba hans självkontroll.LFT 407.1

Jag skattar mig lycklig, förklarade han, att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa, som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod.LFT 407.2