Omskapande kraft
Omskapande kraft
I aposteln Johannes’ liv förverkligades sann helgelse. Under de år som han stod i nära gemenskap med Kristus, varnade och förmanade Frälsaren honom ofta. Johannes tog emot och rättade sig efter dessa tillrättavisningar. När Guds väsens egenskaper uppenbarades för Johannes såg han sina egna brister. Denna uppenbarelse gjorde honom ödmjuk. Dag efter dag såg han kontrasten mellan sitt häftiga lynne och Jesu mildhet och fördragsamhet. Han lyssnade till Jesu undervisning om ödmjukhet och tålamod. Dag efter dag drogs han närmare och närmare Jesus till dess att hans eget jag undanträngdes av kärleken till hans Mästare. Den kraft och mildhet, det majestät och den ödmjukhet, den karaktärsstyrka och det tålamod som han såg i Guds Sons dagliga liv fyllde honom med beundran. Han överlämnade sitt snarstuckna och ärelystna sinnelag åt Kristi omskapande kraft, och hans karaktär förvandlades.LFT 521.1
En slående kontrast till den helgelse som växte fram i Johannes’ liv finner vi i hans medapostel Judas Iskariots erfarenhet. Liksom sin kamrat bekände sig Judas vara en Kristi apostel, men han hade bara en yttre form av fromhet. Han var inte okänslig för skönheten i Kristi väsens egenskaper. Ofta, då han lyssnade till Frälsarens ord, kände han en inre övertygelse, men han ville inte ödmjuka sig eller bekänna sina synder. Genom att stå emot det gudomliga inflytandet vanärade han den Mästare som han menade sig älska. Johannes kämpade uppriktigt mot sina karaktärsfel, medan Judas kränkte sitt eget samvete och gav efter för frestelsen. Detta snärjde honom ännu hårdare i hans onda vanor. Tillämpningen av de sanningar som Kristus undervisade om, överensstämde inte med hans önskningar och avsikter. Han kunde inte förmå sig att förkasta sina egna idéer för att ta emot vishet från himmelen. I stället för att vandra i ljuset föredrog han att vandra i mörkret. Han gav näring åt onda begärelser, girighet, hämndlystnad, mörka och ondskefulla tankar, till dess att han helt och hållet hade kommit under Satans inflytande.LFT 521.2
Johannes och Judas representerar två olika slags människor bland dem som bekänner sig vara Kristi efterföljare. Båda dessa apostlar hade samma möjligheter att iaktta och följa det gudomliga föredömet. Båda stod i nära gemenskap med Jesus i hans verksamhet och hade tillfälle att lyssna till hans undervisning. Båda hade tillgång till den Guds nåd som omformar karaktären. Men medan en av dem var en ödmjuk Jesu efterföljare, visade den andre att han visserligen lyssnade till Jesu undervisning men inte var villig att leva efter den. Den ene underkuvade dagligen sitt eget jag och besegrade synden och blev därigenom helgad genom evangelium. Den andre avvisade Guds omskapande kraft, tillfredsställde sina själviska böjelser och fördes in under Satans inflytande.LFT 522.1