Kristendomens kraft

Nu fick aposteln inte några sådana tillfällen. Han kunde ju inte gå utanför sin egen bostad. Därför kunde han inte heller förkunna evangelium för andra än för dem som uppsökte honom där. Han hade inte såsom Moses och Aron fått en befallning från Gud att gå till den ogudaktige konungen och i hans namn som är den store “JAG ÄR” bestraffa hans grymhet och förtryck. Trots detta var det just under den här tiden, då sanningens främste försvarare tycktes vara avskuren från all offentlig verksamhet, som en stor seger vanns för evangelium. Från själve kejsarens husfolk blev flera omvända och blev medlemmar av den kristna församlingen.LFT 433.2

Inte någon annanstans kunde man finna en mer ogynnsam atmosfär för kristendomen, än vid det romerska hovet. Nero tycktes ha utplånat det sista spåret av den gudomliga naturen, ja, till och med av den mänskliga. Nu bar hans sinne Satans prägel. Hans uppassning och hovfolk var i allmänhet av samma karaktär — grymma, degenererade och fördärvade. Efter vad man utifrån kunde bedöma, föreföll der omöjligt att kristendomen skulle kunna vinna inträde vid Neros hov och i hans palats.LFT 433.3

Men i detta fall, som i så många andra, fick man ett slående bevis på sanningen av Paulus’ ord att hans vapen var “så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen”. (2 Kor. 10:4.) Till och med bland Neros husfolk vanns segrar för korset. Bland de sedefördärvade tjänarna till en ännu mer sedefördärvad kejsare omvändes människor och blev Guds barn. Dessa höll inte sin kristendom för sig själva utan bekände sig offentligt vara Kristi efterföljare. De blygdes inte för sin tro.LFT 434.1